”Så att dom kan fortsätta ta det vad dom tror att dom behöver.”
”Jag använder mig av en av finskan starkt påverkad svenska för att genom predikoformen berätta om ett sällskap som brutit sig fri från nationen Sverige och själva bildat ett större självhushåll i form av en bysamfällighet. ”
Text: David Väyrynen
så vill man säga åt alla nu som har samlats
du som har varit redan länge med oss här
du som kommit så pass att alla känner inte dig så noga
ni som är ivrig för saken och förbannad nästan
ni som tänker ibland att vi är inte frisk som vi håller på
tro nu inte det ska bli slut på eländet
i teven hör man dom fortsätter svamla som inget är nytt
till och med experterna dom har stämplat ut
om man får nu öppna lite mer munnen sin idag
så kan man inte undvika ta det om hur dom slösat med det dom tog
jag vet det är känt och redan tjatigt nästan
men stålnacke har sagt det så bra en gång
liksom då när han har sagt det så sant är det nu också
och själv kan vi säga just som stålnacke sagt
det som är tjänligt och vad dom borde göra av det dom tog
det gör dom aldrig och sällan har gjort heller
men det som är till ingen nytta och mera söndrar
det är det och bara det dom gör av det
men inget annat gör dom
synd är det se vad för blaha-blaha det är slösat på
i mitten prompt också ska dom sätta allt
och knappt ingenting där man skulle behöva lite mer rusta
om vi hade bara veta hur lite det vart med den tanken
som det var där i början tänkt att alla skulle få det samma lika
och inte som nu när vissa slänger fast fungerande apparater
jag tror vi hade aldrig släppt ens nära dom
och än mindre att dom hade fått vara och mäta
man har nästan ibland varit arg åt dom tidigare som lät
hör ni något så orättvist att tänka
får man alls vara att man är arg åt folk som har dött redan
och är det inte bara då att det tar i onödan på orken
men man måste minnas också hur det gick
månne vi orkar böka i dom där tankarna
i allt vad vi också gjorde fel
vi våra släktingar inte så länge tillbaka
kamrater inte alla men många dom var med dom andra
vi kan inte säga alla vart tvingad och skylla ifrån
men mer är det hur vi gjorde fel än vilka
låtit det undan för undan bli så här
att nu plockas det fritt som det hade varit så alltid
vi har bra skydd också men mycket mark är oskyddat
så att dom kan fortsätta ta vad dom tror dom behöver
så dom har till lusthus och rulltrottoar
så det räcker till nya förorter och börstidningar
så det finns till reservat när dom ska vila
kamrater och likasinnade har ni tänkt det
att det är oerhört mycket folk som inte bor här
om man säger i det här översta delen
men lika fullt ska dom boka och tinga och muta in
så pass att det borde bli intresse för annat här också
stålnacke hade en tanke om det han har dragit
måste dom hålla sig borta annars kanske
en gång i året klarar dom och sen strejkar det
så det blir som försvar nästan för dom
och dom slipper mera tänka annat än att dom gör gott
att dom låtsas inte om det finns folk som hade sagt annat
du här vars boplatser flera gånger togs av dammen
du också som såg till slut mer snurror än svalan
och ni här som hör ännu klingan högre än hjärtat när det slår
vi som stannat är dom enda som kan alla berättelser
Om författaren:
David Väyrynen (född 1983) från Hakkas, Gällivare kommun, är diversearbetare, fritidspolitiker och poet. Hans debut Marken (2017) handlar om människor i Malmfälten. Det är det och bara det dom gör av det är en del av ett pågående arbete som är tänkt att resultera i en väckelseföreställning.