Efterfrågan på mindre flygplan är stor uppe i polarområdena. Godstransporter till avlägsna samhällen i regionen, insatser vid nödsituationer, bekämpning av skogsbränder samt turism är några av de uppdrag som helikoptrarna i bolaget MurmanAvia har att lösa.
Vi står på ett enormt stort flygfält, vid horisonten syns klippiga kullar och det blåser en kraftig nordanvind. På den gamla flygbasen som tillhör den frivilliga försvarsorganisationen DOSAAF i Murmasji står ett antal helikoptrar uppställda: en MI-8 och två MI-2. I medvind kan de lätt utan mellanlandning för tankning flyga ända till Sankt Petersburg, en sträcka på över 130 mil. Precis som bin kan helikoptrar arbeta flitigt och fylla många nyttiga funktioner: flyga människor och gods över stora avstånd under årstider då vägarna är dåliga, och de behövs också i samband med räddningsoperationer.
Oleg Petelin har en långt ifrån lätt karriär bakom sig som militärpilot, där han en gång i tiden tjänstgjorde i Afghanistan. Han började sin tjänstgöring inom flyget 1979 och slutade 2010. Född i Kirov hamnade han så uppe i norr, när han fick tjänsten som ställföreträdande flygsäkerhetschef vid ett gammalt flygbolag i Murmansk. Oleg Vladimirovitj tycker att han inte har särskilt många flygtimmar sett till sina tjänsteår, 4 700 timmar. Det normala inom civilflyget är över tio tusen timmar vid hans ålder.
Sedan två år är Oleg Petelin chef för det unga helikopterföretaget OOO AK MurmanAvia. Från 1920-talet och fram till 2017 fanns ett helikopterföretag på Kolahalvön som hette Arktika. Firman gick i konkurs och fick lägga ner, men efterfrågan på mindre flyg i polarområdet är fortsatt hög, och därför lyckades man återskapa företaget.
Företagets tjänster är efterfrågade, och man får inte bara privata kontrakt utan även statliga, med till exempel skogsbevakningen, Murmansk hamn, den ryska hamnmyndigheten Rosmorport, och nationalgardet Rosgvardija. Territoriet man täcker är omfattande: Kolahalvön, Karelen, och den mest avlägsna destinationen Narjan-Mar (som ligger 83 mil bort). Varje helikopter kan sättas in vid bekämpning av skogsbränder, insatser vid nödsituationer på avlägsna platser i Murmanskregionen, bistå vid transport till fyrplatser och frakta livsmedel och annat nödvändigt gods (mat, bränsle och byggmaterial). Oftast går sådana flygningar till samhällena Kanevka och Sosnovka i Murmanskregionen.
Firman samarbetar också med researrangörer och tillhandahåller helikoptrar för gäster till regionen. Den populäraste resrutten är till platser för berömda strider under andra världskriget på Fiskarhalvön. Och när turistkryssningar ankommer till hamnen i norr så finns ett speciellt utflyktsprogram med en flygning med en MI-8 för att få ett fågelperspektiv på Murmansk. Före pandemin var det många utländska turister som flög helikopter, oftast engelsmän och kineser. Idag utvecklas den inhemska turismen och helikopterturer blir allt populärare bland ryssarna.
Det är Mils helikopterfabrik i Moskva som utvecklar och gör underhåll på helikoptrarna och även byter motorer och större interna system.
MI-8 anses vara den i världen mest spridda helikoptern. Den har tillverkats i över 12 000 exemplar och förekommer i nästan hundra länder, från Ryssland till Namibia, från Syrien till Filippinerna. I folkmun har den fått namnet Biet. Modellen gör av med cirka 800 liter bränsle i timmen vid flygning och kan komma upp i en hastighet på 250 km/tim. Helikoptern har två motorer med en total effekt på cirka fyra tusen hästkrafter, kan ta 2,5 ton last och 20 passagerare.
MI-2 blev den första sovjetiska helikoptern med gasturbinmotor som togs fram särskilt för civilt bruk. Den tar upp till sex passagerare. I Murmansk används MI-2:an oftast för att transportera lokalinvånare som bor i avlägsna byar. MI-2 kan ta 800 kg last och drar 600 liter bränsle i timmen. Det kan noteras att en flygning bara kostar halva priset för lokalbefolkningen. Det är den lokala administrationen som ger den förmånen.
Inför en flygning måste alla gå igenom flygledarens väderrapport och få flygtillstånd. Flygledningen följer luftfarkostens väg via sina radarskärmar, flygningen sker med navigator (flygkarta), och varje steg stäms av med flygledarna. Varje helikopterpilot kan de här enkla reglerna, men för att få sätta sig bakom spakarna måste de genomgå en särskild utbildning.
Alla måste ha en yrkesutbildning på mellannivå på tre år, sedan genomgå prövning under två år och sedan prövas varje år. Dessutom genomförs varje år vidareutbildning på helikoptern. Totalt har företaget i Murmansk fem piloter i sin besättning: två man flyger MI-8, och tre MI-2. Var och en får arbeta högst 82 timmar i månaden. I företaget MurmanAvias planer ingår att vidareutveckla verksamheten och köpa in nya helikoptrar, något som får aktivt stöd från regionens guvernör. Det finns också framtida planer på samarbete med utländska bolag när det gäller gemensamma räddningsoperationer i Arktis och stöd till anläggningar inom olje- och gasproduktion.
