Trådbussar har använts som kommunala transportmedel i Murmansk i mer än ett halvsekel. De är de nordligaste trådbussarna i världen. Av alla typer av kommunala kommunikationer som förekommer i staden är fortfarande trådbussarna det mest miljövänliga.
Trådbussarna i Murmansk är de nordligaste inte bara i Ryssland, utan i hela världen. De har använts under de stränga förhållanden som råder i Arktis i snart nästan 60 år: reguljär passagerartrafik med sådana bussar startades 1962. Under de senaste 35 åren, sen 1986, har trådbussbolaget (nu heter det officiellt Elektrotransport) letts av Sergej Korobkov. Han kom till trådbussförvaltningen tio år innan dess, direkt efter examen från Murmansk högre mariningenjörsskola.
Generaldirektören för bolaget, där 100 procent av aktierna tillhör kommunen, tycker om att visa företagets museum för journalister. Här kan man se den snygga mörkblå uniform, nästan som en flygaruniform, som trådbussförarna en gång bar, men även modeller av trådbussar, foton av de första anställda, en Leninbyst och röda fanor, det är utmärkelser som personalen fick redan under sovjettiden.
Intill minnesföremål från svunna epoker berättar Sergej Korobkov att hans företag idag är den största transportören i Murmansk. Nu arbetar cirka 1 500 personer på Elektrotransport. Men om folk på 60- och 70-talen kom till företaget på grund av den romantik som var kopplad till trådbussarna, så ser man under de senaste decennierna arbetet bara som en födkrok. Samtidigt är det allt fler kvinnor som sätter sig bakom ratten i trådbussarna, medan männen söker sig till bättre betalda arbeten. ”Det fanns år då vi hade upp till 600 sökande på 30 lediga platser. Då fanns romantiken, och prestigen och respekten för yrket var stora. Nu finns inte det”, erkänner direktören.
Sergej Korobkov berättar att bolaget från 2014 börjat köpa in vanliga bussar. Idag kör Elektrotransport 4 trådbusslinjer och 18 busslinjer. Bussarna och trådbussarna börjar köra 05.20, och de sista fordonen återvänder till garaget vid ettiden på natten. I september 2021 bestod fordonsparken av över tvåhundra fordon, 107 trådbussar och 138 vanliga bussar. Samtidigt fortsätter företaget att aktivt köpa in nya fordon.
– I år har vi köpt 12 nya bussar och 2 trådbussar. Före årsskiftet ska vi köpa ytterligare 3 bussar och 10 trådbussar, bland annat några med en effektreserv, som gör att de kan köra en del av linjen utan kontaktnätet, berättar generaldirektören stolt. – Det här året blir över huvud taget ett bra år när det gäller modernisering av fordonsparken. Tack vare det så har vi praktiskt taget inga stopp på linjen på grund av tekniska fel. Det var svårt att åstadkomma det.
Trots inköpet av den första trådbussen med autonom effektreserv så hyser Sergej Korobkov farhågor när det gäller dess närmaste släkting, elbussarna, som kör via ett batteri, utan kontaktnät. Den tekniken klarar inte riktigt förhållandena i Arktis, anser generaldirektören.
– Elbussen är ett framsteg, det ska genast sägas, men det är fortfarande väldigt många problem med den: systemen är inte färdigutvecklade. Plus att priset är mycket högt.
Sergej Korobkov noterar att Murmanskborna trots det stora antalet busslinjer ändå uppskattar trådbussarna mer. När företaget beslöt sig för att ersätta dem med bussar på en av linjerna och minska intervallet mellan turerna, så arrangerade stadsborna en protestkampanj med krav på att just trådbussarna skulle finnas kvar.
Generaldirektören döljer inte att pandemin av coronavirus innebar ett hårt slag mot företagets ekonomi. Han minns att passagerarflödet på våren 2020 sjönk med 70 %, intäkterna minskade väsentligt, men inte ens då höjde man biljettpriset, som är 34 rubel (ungefär 4 kronor).Företagsledningen fick ta lån för att klara situationen. Men för förarna var det ännu tyngre, särskilt på sommaren, när de fick arbeta många timmar utan att ta av andningsskydden.
– De höll på att kvävas till en början. Ni förstår ju själva, att sitta hela dagen i ett andningsskydd i +30 grader, det var väldigt tungt! Men sen lyckades vi få tillstånd att arbeta utan andningsskydd och vi isolerade förarplatsen. Sen gällde det att sanera fordonen inför varje tur, för det var kontroller varje dag … Men, vi klarade det, fast det var tungt.
