Barents Press började som ett informellt nätverk på pressresor, barer och restauranger i det för väst nyöppnade Ryssland. Ryska, norska, finska och svenska journalister träffades, hjälptes åt, tipsade varandra och hjälpte varandra att förstå vad som just skett. Världens historia hade nått sin ände, något nytt och ljust väntade. Överallt fanns det berättelser, nyheter och berörande reportage om människor så nära men så långt bort för så många. Nätverket växte likt solstrålarna som tittar upp vid horisonten, allt fler såg värdet av internationella, regionala kontakter med kollegor. Vi lanserade nya projekt, nya aktiviteter på löpande band. Sen kom en dag i februari 2022 som förändrade allt. Ska vi fortsätta?
Jag tvekade.
Jag har i sex år dagligen arbetat och tänkt på Barents Press.
Jag ringde våra ryska vänner.
Svaret var självklart, vi ska försöka. Det är viktigare än någonsin att fortsätta försöka.
Det är därför vi fortsätter. Våra ryska kollegor är ljuset i en mörk tunnel, de gör vad de kan med en allt längre tunnel. Vi ska hjälpas åt, vi ska inte ge upp och vi ska fortsätta.
Barentsmagasinet började som en idé på en restaurang. Vore det inte spännande att samla god journalistik från regionen som inte syns någon annanstans? Berättelser som kan ge mening och förståelse till en stämning, en känsla eller ett läge. Det ska vi fortsätta med, jag tror att genom att fortsätta håller vi ljuset vid liv i tunneln. Vi kan spegla en bred och fördjupad bild av skeenden i vår tid och omvärld, som hjälper oss alla att förstå vad som sker bortom rubrikerna och bilderna.
Därför ska vi fortsätta.
Tim Andersson Rask
Verksamhetsledare
Barents Press Sverige
