S

Så älskade vi då – om ryska kontaktannonser 1999

Kylan gick ur folket i Ryssland och sommaren -99 började försiktigt allt fler kontaktannonser komma till tidningen och det ryska relationslivet kom i en ny öppen dager.

Det här var tiden när sociala media bara höll på att etableras, och nätet mest användes för brevväxling och roliga spel i stil med Mahjong. 1900-talet var på väg att ta slut, och det var sommar 1999.

Det var då vi på redaktionen plötsligt märkte att människor allt oftare, fast fortfarande lite osäkra, började komma med sina kontaktannonser till vår tidning Två gånger två. För många var det en jobbig erfarenhet; det kändes som om man ställde ut sitt kanske inte allt för lyckade privatliv till allmän beskådan. Männen var lite djärvare, medan damerna blygt tittade i golvet när de plockade fram sina små lappar ur väskan. Och vi började fundera på vad vi skulle sätta för rubrik på annonsspalten. Så bestämde vi oss för att det helt enkelt fick heta Kontaktklubben. Och vi föreslog läsarna att de också kunde plocka upp svaren på sina hälsningar hos oss på redaktionen, varför skylta med sin adress? Så kom det i gång.

Vad var det då för människor som sökte kontakt? Det var helt vanliga personer. Och som de skrev sen! ”Jag vill träffa en man i åldern 50–55, som är skötsam, kan ge kärlek och önskar skänka bort sitt ensamma hjärtas värme. Jag arbetar fortfarande, fast jag är pensionär och änka …”

”44 år, Stenbock, frånskild, yrkesarbetar och är trött på ensamheten och hoppas kunna få hitta en ordentlig kvinna …”

”Jag hoppas kunna träffa en skötsam man, som vill tillbringa sommarsemestern med mig ute på landet i centrala Ryssland. Jag är 55, inga konstigheter …”

”Jag köpte tidningen och läste om detta, och då kom Hoppet tillbaka! Ömsint och kärleksfull kvinna, 50 år, vill träffa en ekonomiskt oberoende man …”

”En förtjusande men vissnande orkidé drömmer om att träffa och erövra en oberoende och klok man i åldern 25–32 med liljekonvaljens öppna hjärta och vallmons skönhet …”

Snart blev kärlekshistorierna så många att vi satte av en helsida per nummer åt dem. Förutom kontaktannonser och brev från våra läsare med filosofiska resonemang kring frågan om relationerna mellan könen, så hade vi notiser om långlivade äktenskap och om personer som just skiljt sig. Kvinnor skrev till oss om män som slog dem, och männen skrev om hustrur som bedrog dem.

Vi gjorde också ganska heta intervjuundersökningar, som till exempel ”Vad betyder sex för dig och vilken plats har sex i ditt liv?” Vi fick svar som till exempel det här:

”Ju längre i livet en person har sex, desto längre lever hon eller han. Men man ska inte missbruka sex. Kroppen slits snabbt ut. Och sex utan kärlek ger ingen njutning”, sa Galina, 54.

”Man kan klara sig utan sex, i två år absolut, jag tänker på militärtjänsten. Annars kanske i ett par månader. Om frugan åkt på semester.” Jurij, 29 år.

”Jag skulle aldrig ha sex med vem som helst, för mig kommer sex någonstans på fjärde plats, efter kärlek, barn och arbete. Sex är olika för män och kvinnor, i det avseendet är vi som från olika planeter. Män vill ha snabb sex. Men Gud skapade mannen först, och första försöket blir ju som bekant sällan lyckat”, Larisa, 40.

”Vad är det för sätt, att skilja på sex och kärlek? Om du inte älskar en person ska du inte dra ner byxorna! Men man kan älska en person som man bara precis har träffat. Jag är säker på att den här kvinnan är den bästa, och då kan jag ärligt säga att jag älskar dig mest av alla i hela världen. Vad som händer i morgon, det vet jag inte … ”, Sergej, 37.

Vi stötte också på hela unika små notiser. Vi läser om materialet idag och förvånas över hur vi vågade ta oss an de mest intima ämnen! Till exempel: ”En gift kvinna kan inte ha kort kjol!” hävdar en svärmor som vet bäst. Eller ”Den sanna historien om hur han kysste marken hon gick på, och sen slutade med det”, on hur en kille gifte sig, och sen fick se sin fru ovårdad i morgonrock och skiljde sig. Den mest episka av rubrikerna på sidan var nog ”Kärlek och vänskap bland narkomaner”.

Några ord om foton. En tidningssida utan illustrationer blir inte långlivad, men hur väljer man bild till en artikel om sex och kärlek? Man ber ju inte en person som kommer till tidningen för att berätta hur det hela utvecklades om ett äkta foto … Vi hittade en lösning i form av clipart och disketter med samlingar av arrangerade bilder på alla teman och som man kunde köpa. Det är i stort sett det samma som att idag skriva in ”förälskade” i en sökmotor, sen välja och använda på sidan.

Så vi hade stor hjälp av clipart då. Vad kan man säga om det? Ingen känner personerna på bilderna, det är bra kvalitet och stort format. Så löpte det på, tills det inträffade en stor, lite mystisk skandal på redaktionen.

En läsare skrev till oss om sina semesterromanser. Han satte själv rubriken ”Romans i Södern”. Hela historien var som hämtad ur Tjechovs novell Damen med hunden. De två träffades, blev kära, och sen reste de åt varsitt håll och bara minnet fanns kvar. Utan konstigheter, kort sagt. Men vad skulle vi välja för bild? Vi öppnade en diskett med clipart och av tusen liknande bilder valde vi en. Man ser en säng och där sitter en man, och en kvinna ligger på sängen. Där finns inget vulgärt, bara romantik.

Så kom tidningen ut. Nästa dag kom en ung snygg kille till redaktionen. Han la den färska tidningen på skrivbordet och sa lite tyst: ”Ni har förstört min familj …”

Det visade sig att han på pricken liknade mannen på bilden. Killen sa till oss: gör vad ni vill, men ni måste bevisa för min fru att det inte är jag på bilden, att jag inte är tillsammans med någon, att jag inte var där. Vi blev helt förbluffade, det var ju fullständigt absurt. Hur skulle vi kunna förklara för folk att vi inte kunde ta ansvar för sådana slumpartade händelser? Men … Vår chefredaktör ringde upp den förorättade hustrun. Han samtalade länge och vänligt (och kanske en aning hotfullt) med henne. Sen gav han helt enkelt killen disketten med bilderna för att han skulle kunna visa bilden på sin dubbelgångare för sin fru.

Sen dess har det varit färre skandaler på temat kärlek på redaktionen. Det har blivit mer ont om kärlek.

Av Daria Rukavitsina

CategoriesOkategoriserade