Det här är sista numret för 2022 av Barentsmagasinet och temat är kärlek. Vårt liv har delats in ett ”före” och ett ”efter”. I livet ”efter” har temat kärlek enligt min uppfattning blivit det viktigaste i världen, skriver redaktör Olga Sjtjerbakova.
Mänskor träffas, mänskor älskar och tu blir ett,
Men ingen tur har jag, och allting känns så lett …
Orden ur visan som var populär för många år sedan är fortfarande aktuella. Folk träffas och blir kära nu för tiden också. Och bland våra vänner och bekanta finns personer som helt enkelt har katastrofal otur och inte kan hitta sin andra hälft och sin livskamrat. Och lever utan kärlek. Men de väntar på kärleken.
Det här är sista numret för 2022 av Barentsmagasinet och temat är kärlek. Vi valde temat långt innan de händelser som sen inträffade i vintras och som fortfarande pågår. Vårt liv har delats in ett ”före” och ett ”efter”. I livet ”före” tyckte vi helt enkelt det vore intressant att ta reda på hur människor hittar varandra, var de träffas, varför de blir förälskade och vad kärleken ger dem.
I livet ”efter” har temat kärleken enligt min uppfattning blivit det viktigaste i världen, tema nummer ett. Den har blivit ett tema som de stora geopolitiska krafterna inte vill se, men en gång kommer de att bli tvungna att göra det. Om inte annat så av det skälet att ingen kan bestämma över kärleken. Den kommer av sig själv, och den försvinner av sig själv, om man behandlar den illa. Och den kan bli kvar för evigt, till din sista dag i livet …
Det är intressant att ordet kärlek ger olika associationer hos människor av olika ålder. Det framgår tydligt av en intervjuundersökning som vi genomförde med ryska deltagare. För några är kärleken den högsta lyckan, för andra är den lika med tragedi och drama, en tredje grupp har överhuvudtaget aldrig mött den. Men praktiskt taget alla älskar sina föräldrar eller sina barn och sina husdjur. Den uppväxande generationen och ungdomen vill överhuvudtaget inte ha något att göra med kärlek till sådana som de själva och deras gelikar. De älskar pengar. De är lätt att inse, särskilt om man tänker på fans till den kände ryske sångaren Sergej Sjnurov, som sjunger ”Ingen cash, så kärlek går förbi. Den är jävlig, c’est la vie!”
Den äldre generationen ryssar, sådana som mina föräldrar, tänkte tvärtom överhuvudtaget aldrig på pengar, de gick på dans eller på bio och sen kunde man gifta sig. Det fanns ingen tid att förlora, 19 år var den perfekta åldern för att bilda familj. Bostad, mycket enkel och utan alla bekvämligheter, fick man av staten. Små barn kunde man lämna på dagis redan från två månaders ålder. Du skulle bara arbeta och bygga den ljusnande kommunistiska framtiden. Kommunismen skulle förresten infinna sig i Sovjetunionen 1980. Tyvärr gjorde den inte det …
Med eller utan kommunismen så har mina landsmän inte slutat bli kära eller söka efter kärleken. Fast knappast på bio eller på dansgolvet. I de småstäder där vi bor är det inte längre särskilt populära ställen att träffas på. Å andra sidan finns nätet och sociala media, där det verkar som hela världen finns till ditt förfogande. Men finns det någon säker chans att hitta kärleken där?
Om ni vill ha svar på den frågan ska ni läsa det här numret at Barentsmagasinet, så får ni veta.
Snart är det jul. Det är en ljus och magisk högtid. Då firar vi hans födsel, som skapat oss och hela världen. Och han gjorde det av sin kärlek till oss. Så låt oss inte svika Skaparen, låt oss älska och leva i fred. Inte tvärtom.
Med kärlek,
Olga Sjtjerbakova,
redaktör för den ryska versionen av Barentsmagasinet