D

Den känsliga konsten att nå andra i tider av konflikter

Francisco de Goya's Fight with cudgels (CC-0)

Det pratas om en allt mer polariserad tid där människor får svårare och svårare att nå fram till varandra. Hur bemöter man egentligen personer av motsatt åsikt utan att stöta bort dem? Och går det att försonas utan att förlåta? Barentsmagasinet kontaktade psykologen Karin Marklund – som menar att en simpel öppen fråga kan öppna många dörrar.

Något som kan ligga till grund för osämja och problem mellan personer är att de har väldigt olika åsikter. I dag talas det om ett allt mer polariserat samhällsklimat, både i Sverige och i många andra länder, där det blir allt svårare att möta personer med andra åsikter. 

Men behöver det egentligen vara så svårt när två personer har olika ståndpunkter? Inte nödvändigtvis. 

Karin Marklund är legitimerad psykolog och arbetar på Rova & Sjögren Psykologi AB. Hennes arbetsuppgifter inkluderar samtal, rådgivning och psykologisk behandling på företagets mottagning i Umeå. Hon menar att det ofta finns en rädsla som gör det svårt för oss att försöka förstå personer med åsikter som vi tycker är helt fel eller kanske främmande.

– Det är bra att ställa öppna frågor där man försöker vara nyfiken. Hur länge har du tyckt så? Var det något särskilt som gjorde att du började tänka på det sättet? Att försöka utforska och lägga känslorna lite grann åt sidan är bra, för då kan man utforska ur ett nyfiket perspektiv, säger hon.

Karin Marklund, psykolog i Umeå. Foto: Frida Ekman.
Foto: Frida Ekman.

Om man vänder på resonemanget. Hur når jag själv fram till en person med motsatt åsikt utan att stöta bort denne?

– En bra utgångspunkt är att verbalisera att det här är något som vi tycker väldigt olika om. Men om jag får förklara hur jag tänker kan man även där vara öppen, säger Marklund.

Målet bör primärt inte vara att försöka förändra den andres åsikter. Det brukar kunna vara ganska svårt.

– Så jag tror mer på en diskussion kring det när man tycker olika, utan att man ska ha som baktanke att man vill ändra på den andra personen, säger Marklund. 

Men hur gör man om någon gjort något mer än att tycka olika, om man faktiskt blivit sårad? Marklund betonar att människor sårar och gör illa varandra ibland. Men det behöver inte betyda att människor vill illa.

– Det blir fel ibland. Om man vill reparera en relation behöver man vara lite ödmjuk inför det, säger hon.

När det handlar om trasiga relationer är hon övertygad om att människor som vill hitta tillbaka till varandra har goda möjligheter att göra det.

– Ibland blir det fel. Men ibland får man inte något riktigt bra svar på varför det blev fel. Men om relationen är viktig för mig kanske jag behöver släppa vissa saker som har hänt, säger hon.

Marklund menar att det är viktigt att fundera på vad personer som vill reparera en relation av något slag har för förhoppningar. Vad är det som jag längtar efter? Vad är det som jag vill få ut av det? Vad saknar jag?

– De bästa förutsättningarna finns om båda är klart villiga att reparera relationen. Det kan vara svårt annars.

Hon vidareutvecklar:

– Sen tänker jag att det svåra kan vara att lyssna på den andres perspektiv. Det är viktigt att våga vara öppen för att vi har olika syn på saker och ting. Den andre personen kan uppleva att jag har sårat och jag kan uppleva att den andre har sårat. Det behöver inte betyda att någon har rätt eller fel. Men man behöver ha ett öppet sinne, säger hon.

Inom parterapin tycker hon att det är viktigt att man ger båda parter utrymme att berätta sin upplevelse – utan att bli ifrågasatt eller avbruten av den andre. Det är också viktigt att man ger de inblandade möjlighet att ta emot den andres berättelse och syn på saken. 

– För då kan man fråga vilka reaktioner som kommer när du hör det här. Vad väcker det för reaktioner hos dig? 

Marklund understryker att det kan vara fördelaktigt att ha ett gemensamt mål som utgångspunkt. Det kan exempelvis vara att ha en relation som den var förut eller att kunna släppa gamla konflikter.

– Det är bra att konkretisera vad det är som vi vill komma fram till i försoningsprocessen, säger hon.

Just begreppet försoning flätas ofta samman med förlåtelse. Men är det egentligen ett måste att förlåta för att kunna försonas?

– Nej, det tycker jag inte, menar Marklund.

Hon ser på försoning som något som snarare handlar om individen. Hur individen försonas med sig själv, sina upplevelser och vad man har varit med om för att i slutändan kunna leva ett meningsfullt liv.

– Så här illa har det varit för mig. Nu får jag försöka hitta en försoning och acceptera det som har varit och försöka leva ett gott liv trots det eller med det i bagaget.

Det finns saker som inte går att förlåta. Försoning handlar, enligt Karin Marklund, snarare om hur individen själv kan hantera det som den har varit med om.

– Det kan vara att man inte alltid får den där ursäkten eller ansvarstagandet som man kanske skulle behöva för att en annan person har gjort det den har gjort. Det är inte alltid att man får svar på det som man önskar. Ska jag fortsätta att jaga det svaret eller ursäkten eller försöka försonas med att det blev så och att jag aldrig får en ursäkt? Hur mycket ska jag låta det påverka mitt liv från nu och framåt?

Av Karl Sundström

CategoriesOkategoriserade