Mathias Larsson har jobbat som naturbevakare för länsstyrelsen i 28 år. Ett jobb som han älskar. Men under pandemin ställdes kärleken till både jobbet och frun Inga på prov när gränserna plötsligt stängdes. För Mathias har sitt jobb i Sverige, bor i Finland under veckorna samtidigt som han har sin familj i Norge.
I början av 2020 överraskades världen av Coronaviruset Covid-19. En global pandemi som kom att drabba miljontals människor på olika sätt. Gränsstängningar gjorde att naturbevakaren Mathias Larsson fick leva veckovis i ovisshet om när han fick se frun och dottern igen.
– Vi vuxna klarar ju oss, men när min dotter drabbades kunde känna en viss irritation och jag försökte påpeka för vakterna att det finns något som heter barnkonventionen. Men jag kom ändå inte över gränsen, säger Mathias Larsson.
Paret Inga och Mathias bor i Kautokeino. Mathias har 14 mil till jobbet i Karesuando. Under resans gång passerar han både norska finska och finsk svenska gränsen. Något som han gjort i åratal utan att ägna så tid att tänka på det.
När pandemin var ett faktum befann sig Mathias hemma i Kautokeino. Redan samma kväll satte han sig i bilen, och passerade gränserna för att ta sig till jobbet i Sverige. Med i bilen hade han sin mor och 8-åriga dotter som skulle hälsa på sin farmor i Tärnaby.
– Det var redan vakter på plats som kontrollerade våra pass och jag kommer ihåg att dottern frågade om det var krig.
Mathias brukar vanligtvis pendla hem på helgerna. De gick bra i några veckor, men sen stängde Finland och Norge gränsen och Mathias fick tillbringa påsken ensam i en stuga i Keinovuopio, vid finsk svenska gränsälven.
Hur var det när landsgränserna stängdes?
– Man är så ovan situationen. Lite jobbigt var det ju. Jag var uppspelt. Men frun är barnmorska och ganska cool och van vid extrema situationer och oförutsedda saker. Hon sa att “vi klarar oss, du kommer när du kommer.” Hon är uppvuxen i en samisk renskötarfamilj där karlarna är borta en månad i stöten. Så det där är inget märkvärdigt. Den biten gjorde mycket för mig.
Försökte du ta dig hem?
– Varje helg försökte jag prata med gränsvakterna. Jag försökte säga att jag har en minderårig dotter och familj hemma i Kautokeino. Men de brydde sig inte. Det var helt omöjligt att diskutera och hitta undantag. Jag var tvungen att acceptera läget. Men lite irriterad var jag.
När gränserna var stängda fick Mathias sluta hyra huset på finska sidan. Han var tvungen att stanna i Sverige eftersom finska myndigheter hade stängt gränsen. De ansåg att sjukvården i området inte skulle klara ett stort virusutbrott och stängde stora delar av samhället, såsom skola och universitet. Norge följde efter. Samtidigt pratade Anders Tegnell, som företrädde Sveriges folkhälsomyndighet, om att befolkningen skulle få en immunitet. Det hela skapade en situation som var svår att greppa berättar Tuula Ajanki. Hon är VD för Tornedalsrådet, som i flera decennier jobbat med att främja samverkan mellan alla som bor och verkar i Tornedalen.
– Under pandemin fattade alla länder sina egna beslut och det var jättesvårt att veta vad som gällde. Länderna hade ingen gemensam organisation som kommunicerade vad som gällde. Man var tvungen att läsa i finska förvaltningsväsendet, på finska för att ta reda på det.
I sex veckor försökte Mathias fråga gränsvakterna om han fick åka hem, utan att få något gehör. Till slut ändrades reglerna och Finland accepterade att människor boende i grannkommuner i Tornedalen, så kallade gränskommuner, fick passera gränsen om de hade ett negativt covid-19 test.
Idag driver Tornedalsrådet ett projekt och lobbar för att de nordiska länderna ska få till en organisation och ett bättre nätverk där myndigheter ska ha dialog med varandra för att inte vanliga människor ska komma i kläm om något liknande skulle hända i framtiden.
Mathias Larsson vill lyfta just de faktum att barn inte ska behöva komma i kläm om något liknande skulle hända i framtiden. Idag jobbar han kvar på fjället och hyr återigen ett hus på finska sidan och pendlar till Kautokeino då han får ledigt.
– Jag älskar mitt jobb och känner mig prioriterad att få jobba i fjäll, skog och mark och kunna styra min egen dag.
Hur gjorde du för att hålla kärleken mellan dig och Inga vid liv?
– Vi ringde ganska mycket. Vi är ganska vana egentligen. Jag kan ibland vara borta flera veckor även om det inte är pandemi. När man väl träffas är det som en nytändning varje gång. Jag tror ibland att par och relationer och familjer, att det är bra att vara ifrån varandra. Man går inte på varandras tår utan man ger varandra utrymme. De är ett val man gör. Inga har till och med sagt “Sök inte jobb i byn. Det är bättre att du är på fjället och kommer hem full med energi, istället för att komma hem varje kväll tom på energi”. När man ses är man på hugget, säger Mathias.
Hur har er relation påverkats av pandemin?
– Inte jättemycket. Jag och frun är bra på att prata om vilken sinnesstämning man är i och ventilerar mycket. Vi har nog utarbetat en bra relationsteknik. Det kanske är så med många förhållanden att man ses varje kväll men man ger inte varandra så mycket uppmärksamhet. Konsten är att stänga av störande moment, se på varandra och prata och umgås. Det är inte antalet timmar man är med varandra utan det man gör när man väl är tillsammans.
Av Lars-Ola Marakatt