Barentsmagasinet ställde frågan till olika människor i skilda åldrar som lever i Murmanskregionen. Vi frågade vad kärlek är, hur de träffades och lärde känna sin kärlek. Vi frågade också om kärlek är något bra eller dåligt.
Galina, 50:
– Kärlek är något mycket bra. Jag och min man träffades av en slump. Det var kring jul, bussarna gick sällan och han skjutsade mig hem i sin bil och av någon anledning ville jag gifta mig med honom direkt.
Jag tycker att kärlek är en totalsumma av alla känslor och emotioner, mest positiva. Den ger en känsla av lätthet, flykt och lycka.
Alexej, 35:
– Jag hade tur som gick ut för att köpa cigaretter. Där gick jag och vid butiken mötte jag henne, min blivande fru. Jag visste i början inte ens vad hon hette, jag la märke till henne och hon fastnade i minnet som ”tjejen i röd kappa”. I mitt medvetande var hennes kappa röd, fast i den i själva verket var svart.
Jag blev kär direkt där och då. Jag tror att kärleken är ett väldigt gott tillstånd för människan, samtidigt som den gör människan sjuk.
Kristina, 6 år:
– Kärlek, det är när din hundvalp kommer springande och möter dig och slickar dig i ansiktet, även om du låtit den vara ensam hemma hela dagen.
Dasja, 8 år:
– Om du inte älskar en person, så får du aldrig säga ”jag älskar dig”. Men om du älskar personen så ska du säga det hela tiden. Folk glömmer.
Marina, 12 år:
– Jag kan inte säga vad kärlek är för jag har aldrig varit kär. Men jag älskar pengar. Jag tycker att pengar alltid ska komma på första plats för en människa. Och när man tjänat ihop mycket pengar, då kan man bli kär, gifta sig och skaffa barn.
Artiom, 29:
– Jag läste någonstans att en man förälskar sig i en kvinna på 8,2 sekunder. Jag blev förälskad i min tjej på 2 sekunder. Vi hade känt varandra länge och satt och pratade på en gemensam väns födelsedagsfest. Hon berättade något för mig och tog mig i handen. Och plötsligt insåg jag att hon kan få hålla min hand resten av livet … Så blev jag kär.
Maria, 32:
– Jag träffade min kille på mitt jobb, när jag kom dit för en intervju. Han såg på mig, och jag på honom, och så log vi. Vi kände den där gnistan direkt.
Känslan när man är kär kan man inte ta miste på! Jag gick inte, utan jag svävade, varje möte var något speciellt, man ville inte skiljas ens för en minut. Det gjorde vi inte heller, vi jobbade ihop och tillbringade semestern ihop, vandrade och cyklade. Jag tog väldigt snabbt till mig alla hans intressen och stödde dem. Och han tog sig direkt an min lille son som sin egen. Fast vi är båda fortfarande mycket unga, och många uppfattar oss ofta som en storebror och en storasyster tillsammans med sin lillebror.
Om kärleken är besvarad så är det förstås väldigt bra! Kärlen värmer själen och läker ofta, till och med fysiskt. Vi är inte gifta, men har bott ihop i över tio år, och ingen av oss kan tänka oss ett liv var och en för sig.
Oksana, 25:
– Vi träffades på nätet, men det tog lång tid innan vi kunde ses. Det är lite lustigt att jag läste i den stad där han är född, så i fem år gick vi i samma parker och besökte samma barer, till och med högskolan har vi gemensam, så vi hade kunnat mötas i korridorerna där. Men … jag återvände till hemstaden efter högskolan, och han kom dit senare för att arbeta. Vi skrev periodvis till varandra på sociala media, men efter ett halvår kunde vi i alla fall träffas och sen har vi aldrig skiljts åt.
Är kärlek något bra eller dåligt? Åh, det är en svår fråga. Det beror på reaktionen hos den man är kär i, i stort på relationen till föremålet för ens kärlek. Det händer ju att kärlek gör en blind för enorma brister hos den man älskar, och att den förändrar dig själv till det sämre. Men jag tror i alla fall att det är en fantastisk känsla som ger en vingar och stimulerar en till positiva förändringar och handlingar. I vårt liv har det skett sådana förändringar; vi har köpt en lägenhet och om ett par månader ska vi bli föräldrar.