Restauratörer i Archangelsk har kommit över ett mycket sällsynt föremål, – ett sprisegel från början av 1900-talet.
För första gången under sin långa karriär är restauratören Galina Grigorjeva i färd med att återskapa ett sprisegel. Uppdraget är att så långt som möjligt återge seglet dess ursprungliga utseende.
-Jag har valt ut ett dubbleringsmaterial och köpt ett som ska vara någorlunda lika i täthet och i fråga om relief. Det måste först kokas, sen färgas, och sen kombineras med den duk som finns bevarad, berättar Galina.
Det var Alexej Fedotov från byn Lopsjenga som lämnade över seglet till museet. Familjeklenoden har tillhört hans farfar Alexander Matvejevitj Fedotov. I nästan tre decennier seglade han på Vita havet med hjälp av det seglet.
När seglet återfått sitt ursprungliga utseende kommer det att ingå i en utställning i parken Onegas strand, där man visar exempel på ursprungsbefolkningen pomorernas näringsverksamhet och hantverk. På utställningen kommer det att finnas en avdelning om skeppsbyggnad.
Seglet kallas sprisegel eller enkelt segel. Med stöd av ett foto från 1910 har en medarbetare vid museiparken vid namn Jevgenij Mazilov byggt en exakt kopia av en så kallad karbas med ett enkelt segel.
Karbaser användes för såväl fiske som för godstransporter. De gick längs Onegahalvön och fram till öarna Solovki och Archangelsk. Pomorerna satte segel på även sina allra minsta båtar, för det var bekvämt, och även på mindre sjöar, till exempel på Onegahalvön, använde de segelbåtar, för att inte behöva ro med åror.
Seglets livslängd berodde på hur det var sytt och hur väl det underhölls, om det torkades och lagades. I de mest avlägsna byarna vävde husmödrarna själva en grov segelduk i lärft. De pomorer som var något förmögnare hade råd att köpa fabrikstillverkat tyg.
Seglet syddes av ett antal långa tygstycken, utan några som helst broderier eller ornament. Det skulle ju göra tung tjänst och fungera som motor på fartyget..
Efter restaureringen och tiden på utställningen ska seglet återvända till hemtrakterna i byn Lopsjenga.
