Olga Sjtjerbakova reflekterar över hur hennes föräldrar mötte och fann varandra i en annan tid.
Mina föräldrar träffades när båda var 19 år. När de var unga ansågs en person vara vuxen vid 19 års ålder. Mamma har berättat att om en flicka inte var gift vid 23 så ansågs hon haft otur i livet. Vid den åldern skulle en flicka inte bara vara gift, utan också ha fått barn. Kort sagt, man bildade familj tidigt i livet.
Det var inte särskilt svårt för de unga att hitta sin äkta hälft. För det fanns ju DANS!
Varje lördag var det danskväll på kulturhuset i samhället där mina föräldrar bodde. Man dansade till radiogrammofon. Det fanns en ordningsman som bytte skivor och så dansade man till dem. All dans var pardans. Om det var underskott på kavaljerer så dansade tjejerna med varandra. Om någon hade dansat ensam så hade man helt säkert kallat personen knäpp.
Så musiken spelade, killen bjöd upp tjejen han gillade, och så dansade de och pratade.
Om killen bjöd upp en gång till och tjejen tackade ja till att dansa med honom så kunde man förvänta sig en fortsättning. Hur då? Killen följde med tjejen till hennes port efter dansen. Så började en vänskap. Först var ungdomarna kompisar, och de var inte alltid som vänskapen övergick i kärlek.
Mina föräldrar var också kompisar till en början, fast min pappa erkände att han blev kär i mamma direkt, vid första ögonkastet. Men det tog lång tid innan mamma berättade för pappa vad hon tyckte om honom. Dessutom fanns det en annan kille som också uppvaktade henne, och till och med bjöd på chokladpraliner (en stor lyx på den tiden). Men pappa vann mammas hjärta när han en gång dök upp på en träff bärande på en enorm bukett … blommande hägg. Han hade plockat blommor från ett halvt träd för att få ihop en bukett.
Han dök upp och sa:
Lilja (min mamma hette Lilja, precis som blomman), jag kunde inte hitta några liljor åt dig här i byn, så det fick bli hägg i stället.
Från och med den stunden blev kärleken mellan mina föräldrar ömsesidig. De började till och med hålla varandra i handen på bio. Och pappa kysste till och med mamma ett par gånger på kinden.
De umgicks i hela tre månader innan de bestämde sig för att gifta sig. Några av deras kompisar sprang i väg och registrerade giftermål efter att de känt varandra en månad.
När pappa hade friat till mamma så svarade hon inte direkt. Hon ville rådfråga sin mamma (min mormor).
– Mamma, det finns en kille som jag tycker så mycket om. Han heter Roman, och han vill till och med gifta sig med mig. Men jag fattar inte om jag ska säga ja eller nej. Han har ett fel, han är flintskallig.
Mormor bara skrattade.
– Skulle det vara ett fel? Huvudsaken är att det är bra människa, och att han älskar dig och vill dig väl. Och ditt hår räcker till er båda!
Det är sant, för mamma hade fantastiskt hår, burrigt som ett moln. Och jag fick efter mamma ärva hennes hår, tjockt och lockigt. Det är pappa mycket glad över.
Mina föräldrars familjeliv blev inte lätt, det fick stå ut med många prövningar. Men in i det sista var de övertygade om att det gällde att klara alla svårigheter för familjens skull. Den övertygelsen har jag tagit över efter dem. Men det är en annan historia …
Av Olga Sjtjerbakova.