Berlinmurens fall och öppna gränser var startskottet till ett samarbete mellan tre likasinnade länder och ett fjärde som skiljer sig rejält. Det har skapats relationer, vänskap och minnen som aldrig annars hade upptäckts. Ett unikt arbete för att främja journalistiken ser ut att ta slut.
I den charmiga ”journaliststugan” står våningssängarna tätt, ur den öppna kaminen med ved glöder det ständigt och från bastun ångar värmen ut i den bittra vinterkylan. Saariselkä, en by högt upp i finska Lappland, är egentligen bara är en liten kulle fullproppad med hotell. Men platsen är geografiskt bra placerad och ligger endast några timmar från ländernas gränser. Här startade samarbetet mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland.
Det är också här som det gränsöverskridande arbetet nu har nått sitt slut. Nästa år är Ryssland inte längre en del av denna länge stadiga kvartett, det blir i stället en trio av nordiska länder. Barents Press International blir Barents Press Norden, åtminstone tills läget i Ryssland har förändrats.
Timo Sipola har varit med sen i mitten av 90-talet när Barents Press en gång startade, ordförande för Finland, men innehar också samma titel för det internationella samarbetet. Han berättar om tiden då samarbetet startade och hur saker och ting skiljer sig inom yrket från då och nu. Både åt det bättre och det sämre hållet. I ett tidigt skede var intresset från medlemsländernas mediebyråer stort, men det försvann allt mer.
Enligt Timo Sipola har avsaknaden av publicitet gjort att Barents Press hela tiden jobbat i motvind.
Syftet med samarbetet var att skapa en förståelse för varandra, framför allt för Ryssland. Samarbetet skulle bli ett sätt att framhäva bilden av Ryssland och ge kunskap till de nordiska länderna. Det stora landet i öst som skiljer sig från de andra. Enligt Timo har det ofta rapporterats om de sämre sakerna som sker i Ryssland och därför har syftet med samarbetet varit att bidra till en större förståelse och bredare rapportering.
Samarbete har pågått i snart 30 år och mycket har förändrats. Förhoppningen var en förändring till det bättre men möjligheten att yttra sig är begränsad och de ryska journalisterna har alltmer tystats ner. Ryssland är ett av de sämsta länderna i världen när det gäller pressfrihet, samtidigt som Norden är bland de bästa. De ville lära av varandra och kanske, bara kanske, kunna verka för det fria ordet. Men så har det inte blivit.
– För tio år sedan sa vi att pressfriheten i Ryssland aldrig har varit så dålig som då, nu är situationen ännu värre, säger han.
Det är därför samarbetet inte längre kan fortsätta. Det sätts på paus, för en överskådlig framtid, på grund av att situationen för de ryska journalisterna är för allvarlig. För Timo kan samarbetet anses vara ännu viktigare i ett läge som detta. Men samtidigt är riskerna för stora och konsekvenserna för de ryska kollegorna kan bli förödande.
– Det är inte i det här läget vi ska lämna våra ryska kollegor, men det är för farligt och det är sorgligt, fortsätter han.
Anna Kireeva är Rysslands motsvarighet till Timo Sipola, alltså ordförande för det ryska Barents Press. Hon växte upp, och bor ännu, i Murmansk i nordvästra Ryssland, nära den finska och norska gränsen. För henne har samarbetet varit en stor del av livet. Under hennes tolv år som engagerad, har hon suttit sju av dem som ordförande. Tack vare Barents Press har hon breddat sin journalistiska erfarenhet och blivit friare i yrket menar hon. Men nu är läget annorlunda. Den ansträngda situationen i Ryssland har gjort att det inte längre går att fortsätta samarbetet i landet.
– Jag är ledsen över beslutet men det har varit en otrolig erfarenhet. Det har varit en ära och ett privilegium att ha varit ordförande och leda detta från Rysslands håll, säger Anna Kireeva.
Även om Anna har lärt sig mycket om journalistik och tagit kliv framåt med hjälp av länderna i väst, är det främst vänskapen och alla relationer hon kommer bära med sig. Hon menar att det inte alltid har varit lätt att prata med sina ryska kollegor och vänner, på grund av situationen i landet, men att det aldrig har varit på samma sätt när det gäller hennes nordiska kollegor.
– De har funnits där och alltid frågat hur jag mår, samtidigt som det har varit en otrolig tillit och respekt. Jag hade aldrig träffat dessa människor utan samarbetet och det är därför jag säger att Barents Press främst handlar om vänner, säger hon.
Samarbetet med Ryssland pausas på obestämd framtid men Anna tror att detta är slutet. Hon har svårt att se att ens de nordiska länderna kommer fortsätta arbeta tillsammans. Hon menar att Ryssland alltid har varit dragningskraften. Utan Ryssland är det inte längre lika intressant att diskutera den journalistiska synen eftersom Sverige, Finland och Norge har mycket gemensamt sen tidigare. Om det går att upprätta ett samarbete likt detta i framtiden har hon svårt att se just nu.
– Detta är slutet, det föds inget nytt nu. Tilliten och kontakterna kommer behöva byggas upp på nytt igen, säger Anna.
Vad hon ska göra nu är väldigt svårt att svara på. Känslorna hon har är både tomhet och sorg men störst är ovissheten. Anna vet inte om hon kommer bli kvar i Murmansk där hon har vuxit upp och formats som både människa och journalist. Men hon vet säkert att kontakten med sina nordiska kollegor och vänner kommer fortsätta en lång tid framöver.
– Det går inte att säga vad som kommer hända i framtiden men jag hoppas och drömmer om att vi kan återgå till det samarbete som en gång var, fortsätter hon.
Precis som Anna Kireeva håller norska Amund Trellevik och svenska Tim Andersson Rask med om att det viktigaste kommer bli att behålla relationerna. Tim menar att det allra starkaste han tar med sig är de stunder utanför de formella sammanhangen. Alla de stunder man har pratat som människor, snarare än ordförande i Barents Press. De minnena kommer leva kvar i en väldigt lång tid, även om kontakten sakta kanske kommer avta.
– Jag tror tyvärr inte att kontakten kommer fortsätta särskilt länge. Men jag har fått se saker som jag aldrig skulle sett annars, jag har fått minnen som aldrig kommer försvinna. Det viktigaste är alla de stunder när vi har pratat om livet och bara varit människor. Inte ryss eller svensk, utan bara människor. Det är dem minnena jag kommer bära med mig längst, säger Tim Andersson Rask.
Amund Trellevik håller med Tim om att det viktiga med samarbetet har varit att se på varandra som människor. Han tror däremot mer på att kontakten kommer försätta ungefär som idag. Han menar att detta både är slutet på en era, och början på en ny. Alla de relationer som har skapats kommer inte ödeläggas i första taget.
– Barents Press har blivit som min familj. Det är därför detta beslut är väldigt sorgligt men det har varit helt fantastiskt att få vara en del av detta, säger Amund.
Tim blev en del av Barents Press Sverige 2015, senast av alla ordförandena. Amund har varit involverad i drygt tio år och blev ordförande för den norska delen efter två år. De båda menar att syftet med samarbetet har varit att lära av varandra, förstå hur journalistik fungerar men också att skapa kontakter och bygga relationer, framför allt i Ryssland.
Timo Sipola beskrev hur det yttre intresset svalnat kraftigt de senaste åren. Men åtminstone för svensk del har stöttningen, rent ekonomiskt, aldrig varit så stark. Det tyder på att intresset för information och kontakter i Ryssland är värdefulla. Att det är ett land som är av stort intresse från många länder i väst. Tim Andersson Rask har genom Barents Press Sverige varit en stor drivkraft i att intensifiera samarbetet med Barents Press Ryssland, men han tror att det kan vara svårt att motivera sig själv att fortsätta efter det beslut som nu har tagits.
– Det är inte så många som är intresserade av vad som händer i våra grannländer. Det som har enat Sverige, Norge och Finland är ju Ryssland. När det försvinner tror jag det blir svårt att fortsätta, säger Tim.
Amund Trellevik håller med om att Ryssland har varit drivkraften för alla länder. Samarbetet pausas och tar inte slut för gott, i hopp om att det snart ska finnas en tid när arbetet kan fortsätta som det varit. Hans förhoppning är att läget i Ryssland ska förändras och han är försiktigt optimistisk.
– Det var få som kunde förutse Berlinmurens fall och det gäller att ha det historiska minnet kvar. Mycket kan hända på väldigt kort tid, säger han.
Av Isaac Turner.