Det finns ett gammalt kinesiskt tales\u00e4tt som lyder ungef\u00e4r: Gud bevare oss fr\u00e5n att beh\u00f6va leva i tider av stora f\u00f6r\u00e4ndringar. Jag ser tillbaka p\u00e5 mitt eget liv och inser att jag upplevt \u00e5tminstone fyra s\u00e5dana epoker av radikal f\u00f6r\u00e4ndring. \u00c4rligt talat skulle jag vilja leva ett lugnare liv, men det vill sig inte, livet b\u00e4r hela tiden med sig nya pr\u00f6vningar.<\/p>\n\n\n\n
Hur ska man till exempel jobba som journalist i tider av strikta begr\u00e4nsningar? Det ska ju vara en plikt att t\u00e4nda en eld i m\u00e4nniskors hj\u00e4rtan med v\u00e5ra ord, men i verkligheten kan man mer \u00e4n nog br\u00e4nna sig sj\u00e4lv p\u00e5 orden.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e5gra av mina kollegor anser att journalistiken \u00e4r d\u00f6d, och det inte bara i ett visst land. Men det anser inte jag. Den riktiga journalistiken, den unders\u00f6kande och kritiska, som alltid st\u00e5r p\u00e5 den f\u00f6rsvarsl\u00f6ses sida, och f\u00f6rm\u00e5r f\u00f6rmedla olika synpunkter, den kloka journalistiken som inte hamnar i hysteri, den har bara tagit en paus. Den hukar sig f\u00f6r att samla krafter inf\u00f6r n\u00e4sta etapp, kanske en \u00e5terf\u00f6delse. Jag tror att den kommer. Men just nu h\u00e5ller vi oss tysta.<\/p>\n\n\n\n
Ni tror inte p\u00e5 n\u00e5gon \u00e5terf\u00f6delse? Men det g\u00f6r jag. Kunde verkligen n\u00e5gon av oss som \u00e4r f\u00f6dd i Sovjetunionen till exempel 1982 f\u00f6rest\u00e4lla sig att ett alternativ till den sovjetiska partipressen skulle vara m\u00f6jlig? Ingen kunde ens komma p\u00e5 tanken att det i en liten stad l\u00e4ngst uppe i norr skulle startas en oberoende privat tidning, som inte grundades p\u00e5 n\u00e5gon ideologi och som inte \u00e4gnade sig \u00e5t propaganda och agitation? En tidning, vars devis skulle bli ett citat ur Georg Orwells roman 1984: \u201dFrihet \u00e4r m\u00f6jligheten att kunna s\u00e4ga att tv\u00e5 g\u00e5nger tv\u00e5 \u00e4r fyra\u201d. Tv\u00e5 g\u00e5nger tv\u00e5 \u00e4r just namnet p\u00e5 min tidning, d\u00e4r jag har arbetat i snart 30 \u00e5r. Och jag tror att allting upprepas i m\u00e4nsklighetens historia, och att det om\u00f6jliga blir m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n
Vad g\u00e4ller informationsutbyte, och i \u00e4nnu h\u00f6gre grad \u00e5siktsutbyte, s\u00e5 \u00e4r det inte s\u00e4rskilt sv\u00e5rt f\u00f6r oss personer vars livshistoria omfattar en sovjetisk barn- och ungdom, att fritt diskutera vad som helst \u2026 hemma i k\u00f6ket. S\u00e5 gjorde mina f\u00f6r\u00e4ldrar, och mina j\u00e4mn\u00e5rigas f\u00f6r\u00e4ldrar, v\u00e4rldsh\u00e4ndelserna diskuterade man under sittningar i k\u00f6ket. N\u00e4stan alla bodde i sm\u00e5 l\u00e4genheter, och k\u00f6ken i l\u00e4genheterna var verkligen pyttesm\u00e5. De vuxna sa till oss barn att g\u00e5 och leka i rummet, eller ocks\u00e5 la de oss att sova. Sen drog de till d\u00f6rren till k\u00f6ket, lagade en kanna te eller \u00f6ppnade en flaska vin, och s\u00e5 satte debatterna i g\u00e5ng. Om karlarna h\u00f6jde r\u00f6sten s\u00e5 hyssjade kvinnorna; tyst, barnen kan h\u00f6ra er! S\u00e5 \u00e4ven om diskussionerna \u00f6vergick i gr\u00e4l (jovisst, v\u00e5ra f\u00e4der kunde till och med hamna i slagsm\u00e5l p\u00e5 grund av politiken, fast inte hemma f\u00f6rst\u00e5s), s\u00e5 gr\u00e4lade man viskande. Men tr\u00e4ffarna slutade alltid p\u00e5 samma vis, med att man sj\u00f6ng sina favorits\u00e5nger, till gitarr eller i k\u00f6r. Sittningarna i k\u00f6ket eller vid en \u00f6ppen eld i skogen var som sammantr\u00e4den i en klubb av likasinnade. Inte av fiender, utan just v\u00e4nner, \u00e4ven om man hade olika uppfattningar om aktuella h\u00e4ndelser.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r synd att de tiderna aldrig kommer tillbaka. Nu \u00e4r en tid av intolerans, ilska och hat. Jag t\u00e4nker f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 sociala media, d\u00e4r man utan att ens k\u00e4nna varandra kan skriva hemska saker. Om folk i st\u00e4llet tr\u00e4ffades \u00f6ga mot \u00f6ga i verkligheten och s\u00e5g varandra i \u00f6gonen s\u00e5 kanske de fortare skulle kunna finna konsensus. I v\u00e4rsta fall skulle de \u00e5tminstone kunna ge den mest of\u00f6rsk\u00e4mda p\u00e5 truten, som Will Smith gjorde med Chris Rock p\u00e5 Oscarsgalan.<\/p>\n\n\n\n
Det finns en l\u00e4rdom till att dra fr\u00e5n det sovjetiska f\u00f6rflutna, n\u00e4mligen f\u00f6rm\u00e5gan att se det dolda eller att l\u00e4sa mellan raderna. Mellan raderna i tidningen, till exempel. \u201dEn aldrig tidigare sk\u00e5dad sk\u00f6rd av spannm\u00e5l har i \u00e5r b\u00e4rgats i Stavropolregionen\u201d stod det i tidningen eller sa de p\u00e5 teve. Min far, som hela sitt liv stod i opposition mot alla regimer, kommenterade den \u201daldrig tidigare sk\u00e5dade sk\u00f6rden\u201d med orden: \u201dDu ska f\u00e5 se, min flicka, att nu kommer de att importera spannm\u00e5l fr\u00e5n Kanada igen, eftersom de inte ger n\u00e5gra konkreta siffror p\u00e5 hur stor sk\u00f6rden \u00e4r\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Jag kunde inte kontrollera d\u00e5 om det st\u00e4mde eller inte. Men n\u00e4r det 1989 kom en veritabel boom f\u00f6r yttrande- och informationsfrihet i mitt land s\u00e5 kunde jag l\u00e4sa om hur Sovjetunionen faktiskt importerade enorma m\u00e4ngder spannm\u00e5l fr\u00e5n Kanada och USA.<\/p>\n\n\n\n
I slutet av 1980- och b\u00f6rjan av 1990-talet var massmedia i mitt land kanske som intressantast och mest varierande, kanske till och med som mest \u00e4rliga. Idag \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig den friheten. Men om det h\u00e4nde en g\u00e5ng, varf\u00f6r skulle det d\u00e5 inte kunna h\u00e4nda igen? M\u00e4nniskans historia utvecklas ju som en spiralr\u00f6relse, s\u00e5 det kommer s\u00e4kert en ny epok av f\u00f6r\u00e4ndring \u2026<\/p>\n\n\n\n
Olga Sjtjerbakova, Apatity<\/p>\n