{"id":2679,"date":"2022-06-23T14:03:13","date_gmt":"2022-06-23T12:03:13","guid":{"rendered":"https:\/\/barentsmagazine.com\/sprak\/?p=2679"},"modified":"2022-06-23T15:38:18","modified_gmt":"2022-06-23T13:38:18","slug":"forfadernas-sprak","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/barentsmagazine.com\/sprak\/2022\/06\/23\/forfadernas-sprak\/","title":{"rendered":"Alexander Polikarpov vill r\u00e4dda ett d\u00f6ende spr\u00e5k"},"content":{"rendered":"\n

Dialekten som talades i hembyn inspirerade professorn fr\u00e5n Archangelsk till att studera spr\u00e5k. Det har han gjort i \u00f6ver 30 \u00e5r nu.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

M\u00e5nga dr\u00f6mmer om att hitta sitt livs syssla. N\u00e5gra pr\u00f6var st\u00e4ndigt n\u00e5got nytt i sina f\u00f6rs\u00f6k att hitta sitt kall, och byter yrken ofta. F\u00f6r andra \u00e4r det som om det skulle vara f\u00f6rutbest\u00e4mt, som en inopererad datakod eller \u00f6det.<\/p>\n\n\n\n

Doktorn i filologi, professorn Alexander Polikarpov h\u00f6r till den andra kategorin m\u00e4nniskor. Han \u00e4r idag 59 \u00e5r, och mer \u00e4n 40 av dem har han \u00e4gnat \u00e5t att studera spr\u00e5k. Om hur hans tjudiska r\u00f6tter och hans f\u00f6delseplats kom att p\u00e5verka hans yrkesval, hur det kom sig att just spr\u00e5k sammanf\u00f6rde honom med hans fru och om vad han g\u00f6r f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda det nentsiska spr\u00e5ket fr\u00e5n att d\u00f6 ut, kan ni l\u00e4sa i den h\u00e4r artikeln.<\/p>\n\n\n\n

Tjuderna \u2013 myt eller verkligt folk?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Alexander Polikarpov f\u00f6ddes i den lilla byn Sjardonem i r\u00e4jongen Pinega 1962. Exakt n\u00e4r byn uppkom \u00e4r inte k\u00e4nt, men \u00e5r 1633 fanns d\u00e4r redan en kyrkof\u00f6rsamling. Byn ligger 15 kilometer fr\u00e5n Karpogory, som \u00e4r centralort i r\u00e4jongen vid floden Pinega, ett omr\u00e5de som l\u00e4nge betraktats som en plats d\u00e4r olika kulturer korsas.<\/p>\n\n\n\n

Redan i forntiden bodde olika etniska grupper i omr\u00e5det. Innan slaverna kom beboddes omr\u00e5det vid Pinega av \u201dde ljus\u00f6gda tjuderna\u201d, ett urgammalt folk som ofta omn\u00e4mns i rysk, finsk-ugrisk och samisk folklor, och hos komi. I n\u00e5gra myter ber\u00e4ttas att de var sagolikt rika, kortvuxna m\u00e4nniskor, andra myter s\u00e4ger att de bar kl\u00e4der av p\u00e4lsar, bodde i skogen, \u00e5t vilda djur och levde \u201dsom rovdjur\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Det anses att tjuderna p\u00e5 800-talet tr\u00e4ngdes undan av slaver fr\u00e5n Novgorod, Rostov och Belozersk. Dessutom f\u00f6rvisades ofta kvacksalvare och trollkarlar till Pinega. Det \u00e4r kanske d\u00e4rf\u00f6r som trakterna h\u00e4r anses vara mystiska och fulla av hemligheter och g\u00e5tor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

– Min f\u00f6delseby med det exotiska namnet Sjardonem \u00e4r mycket viktig f\u00f6r mig. P\u00e5 min fars sida m\u00e4rktes det att familjen hade antropologiska drag av tjuder, som ljusbl\u00e5 \u00f6gon och ljust h\u00e5r, och, det allra viktigaste, i min barndom h\u00f6rde jag v\u00e4ldigt m\u00e5nga ord som l\u00e4t m\u00e4rkliga f\u00f6r ett ryskt \u00f6ra, och som m\u00f6jligen h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n det tjudiska spr\u00e5ket, som idag inte finns bevarat.<\/p>\n\n\n\n

Vissa anser att tjudiskan h\u00f6r till de finsk-ugriska spr\u00e5ken, andra s\u00e4ger att tjuderna \u00e4r ett folk som h\u00f6rde till den \u00f6stersj\u00f6finska etniska gruppen. Det finns ocks\u00e5 en uppfattning om att det stod n\u00e4ra vepsiskan. Idag finns det till och med ett ryskt-tjudiskt lexikon, sammanst\u00e4llt av Pavel Uspenskij. Fast orden som samlats i ordboken \u00e4r naturligtvis inte tjudiska, utan vepsiska, och det \u00e4r naturligt, eftersom tjuderna p\u00e5 sovjettiden p\u00e5 papperet slogs ihop med vepserna till en etnisk grupp, ber\u00e4ttar Alexander Polikarpov.<\/p>\n\n\n\n

Man tvistade l\u00e4nge om huruvida det \u00f6ver huvud taget hade funnits ett folk som \u201dde ljus\u00f6gda tjuderna\u201d, eller om det bara funnits i myter och legender. F\u00f6r att f\u00e5 klarhet i fr\u00e5gan kom det redan p\u00e5 sovjettiden expeditioner till omr\u00e5det vid Pinega fr\u00e5n institutet f\u00f6r antropologi. Forskarna kunde d\u00e5 finna bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att tjuderna funnits, att ett s\u00e5dant folk faktiskt hade existerat. Det framg\u00e5r av data fr\u00e5n arkeologi, ortnamnsforskning och fr\u00e5n muntlig folkloristisk tradition.<\/p>\n\n\n\n

– Fotografen Sergej Michajlovitj Grigoriev fr\u00e5n Moskva hittade till och med i arkiven uppgifter om att den etniska gruppen tjuder helt enkelt str\u00f6ks ur historien p\u00e5 Stalintiden, d\u00e5 man i ledningen f\u00f6r landet ans\u00e5g att det fanns alltf\u00f6r m\u00e5nga nationaliteter i landet. P\u00e5 den tiden aktade man sig f\u00f6r att tala om sina r\u00f6tter, det var farligt, men idag finns det till och med aktivister som talar om att det tjudiska folket kan komma att \u00e5teruppst\u00e5, f\u00f6rklarar Alexander Polikarpov.<\/p>\n\n\n\n

Vid Pinega har var sak sitt namn<\/strong><\/p>\n\n\n\n