I.<\/p>\n\n\n\n
Isen l\u00e4gger sig vid bryggan. De tunna isbitarna klirrar mot varandra i vinden. V\u00e5garna b\u00f6ljar mot strandkanten. H\u00e4r, vid sj\u00f6ns midja, heter Uddjaure Ve\u00e4lbm\u00e1 som betyder ett lugnt flytande vatten. Strax i \u00f6ster tronar Ve\u00e4lbm\u00e1buov\u0111\u0111a d\u00e4r buov\u0111\u0111a betyder en kal hj\u00e4ssa p\u00e5 ett berg, omgiven av en krans tr\u00e4d.<\/p>\n\n\n\n
Ska jag b\u00f6rja elden i bastun? Det \u00e4r lockande att f\u00f6rst k\u00e4nna hetta i alla porer f\u00f6r att sedan g\u00e5 nedf\u00f6r stegen och m\u00f6tas av den stickande kylan i det nollgradiga vattnet. Bastun \u00e4r en sliten barack som min pappa en g\u00e5ng tog hit och den vedeldade kaminen \u00e4r s\u00e4kert fr\u00e5n 1950-talet. Det \u00e4r bara r\u00f6ret som m\u00e5ste ses \u00f6ver och bytas ibland. Midsommarudden \u00e4r ett arv med tv\u00e5 mindre timrade hus och en dag hoppas jag b\u00e5de bredband och el kommer att finnas h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
Den h\u00e4r platsen \u00e4r en del av mitt rotsystem. Fr\u00e5n bryggan till husen st\u00e5r resliga tallar. Deras r\u00f6tter pressas fram l\u00e4ngs marken likt kransk\u00e4rlen i hj\u00e4rtat.<\/p>\n\n\n\n
II.<\/p>\n\n\n\n
I stort sett alla namn i landskapet \u00e4r samiska. Det \u00e4r bara stavningen som \u00e4ndrats under \u00e5ren. Vid min brygga g\u00e5r dessutom en gr\u00e4ns i v\u00e4stlig kurs \u00f6ver Ve\u00e4lbm\u00e1. I norr \u00e4r det pitesamiska som g\u00e4ller, i sydlig riktning umesamiskt. Ingen som jag fr\u00e5gat vet varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5, men spr\u00e5kforskare menar att gr\u00e4nsen ju m\u00e5ste dras n\u00e5gonstans. De olika samiska dialekterna fanns b\u00e5da h\u00e4r. Uddjaur heter Ujj\u00e1k p\u00e5 pitesamiska, Uvvj\u00e1ge p\u00e5 umesamiska. Men sedan f\u00f6rsvenskningen satte in p\u00e5 allvar under 1800-talet har det samiska spr\u00e5ket som talades i Arjeplogs socken n\u00e4ra p\u00e5 utraderats. N\u00e4r jag v\u00e4xte upp fick vi aldrig l\u00e4ra oss ett ord samiska, men jag antar att min pappas mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar beh\u00e4rskade det tillsammans med det svenska spr\u00e5ket. En g\u00e5ng hade mina n\u00e4rmaste sl\u00e4ktingar fisker\u00e4tt i hela Ve\u00e4lbm\u00e1 och r\u00e4knar man in de litet mer avl\u00e4gsna sl\u00e4ktingarna fanns det fisker\u00e4tt i stora delar av Uddjaure. Husbehovsfisket var stort och viktigt i sj\u00e4lvhush\u00e5llets tid och alla samtal kom \u2013 f\u00f6r eller senare \u2013 att handla om fisk. Idag \u00e5terst\u00e5r en remsa fisker\u00e4tt l\u00e4ngs str\u00e4nderna.<\/p>\n\n\n\n
III.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Min pappa f\u00f6ddes f\u00f6r snart hundra \u00e5r sedan och b\u00f6rjade arbeta i skogen i sin tidiga ton\u00e5r. Innan dess var det sj\u00e4lvklart och n\u00f6dv\u00e4ndigt att han och de \u00e5tta syskonen bistod hush\u00e5llet med olika sysslor. Skolg\u00e5ngen var sex \u00e5r och barnen tvingades under terminen vara inackorderade p\u00e5 andra orter n\u00e4ra skolan. S\u00e5 l\u00e4nge min pappa levde var han bitter \u00f6ver den utsatthet som barnen utsattes f\u00f6r. Dessutom avskydde han kravet p\u00e5 att l\u00e4ra sig psalmer och lilla katekesen. Samtidigt var det sv\u00e5rt att f\u00e5 honom att ber\u00e4tta mer om sin uppv\u00e4xt. Eller s\u00e5 var det min of\u00f6rm\u00e5ga att st\u00e4lla r\u00e4tt sorts fr\u00e5gor, kanske ans\u00e5g han ocks\u00e5 att det var b\u00e4ttre att gl\u00f6mma och se fram\u00e5t?<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r han dog 2010 hade jag precis avslutat en dokumentation av Laisvallgruvan i Arjeplogs kommun. Den startade 1943, mitt under andra v\u00e4rldskriget. En bok kom ut, en film skulle visas hos Sveriges Television. Efter m\u00e5nga journalistresor till krigsomr\u00e5den som Afghanistan och Balkan, men \u00e4ven till andra l\u00e4nder som Vietnam, Indien och Kazakstan, blev detta den st\u00f6rsta utmaningen att skriva om. Allt kom s\u00e5 n\u00e4ra. Flera sl\u00e4ktingar hade arbetat i Laisvall. En av mina farbr\u00f6der fick n\u00e5got som liknar silikos, stendammslunga, och slutade efter en kort tid. Mitt intresse f\u00f6r den egna historien hade sannerligen v\u00e4ckts.<\/p>\n\n\n\n Med historien om gruvan blev fr\u00e5gan om identitet allt mer viktig: hur s\u00e5g mina r\u00f6tter ut? Alla funderingar fick mig att n\u00e5gra \u00e5r senare b\u00f6rja l\u00e4sa historia p\u00e5 universitet. F\u00f6rhoppningsvis \u00e4r jag om n\u00e5got \u00e5r klar med en magisterexamen.<\/p>\n\n\n\n IV.<\/strong><\/p>\n\n\n\n 1997 var jag i Polesien f\u00f6r ett reportage. I de stora tr\u00e4skmarkerna p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan Ukraina och Belarus \u2013 och n\u00e4ra Polen \u2013 bor m\u00e4nniskor som haft liten kontakt med omv\u00e4rlden. Formellt tillh\u00f6r de Belarus, men n\u00e4r vi fr\u00e5gade sa de varken Polesien eller namnet p\u00e5 distriktet. Inte heller floden Prypjat och dess bilfloder som omgav dem i alla v\u00e4derstr\u00e4ck. De pratade polesiska.<\/p>\n\n\n\n \u2013 Vi \u00e4r h\u00e4rifr\u00e5n, tutejsjija, log en \u00e4ldre man.<\/p>\n\n\n\n Han tryckte ned den ena foten mot gr\u00e4set d\u00e4r vi stod.<\/p>\n\n\n\n H\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n Hos ett folk som slitits mellan kungar, presidenter, diktaturer och flera krig har gr\u00e4nserna f\u00f6rflyttats och ifr\u00e5gasatts. Dessa gr\u00e4nsmark\u00f6rer som i fredstid inte spelar s\u00e5 stor roll, men som vid minsta diskussion och hot om f\u00f6r\u00e4ndring kan starta en brand.<\/p>\n\n\n\n V.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Jag tog med mig detta \u201dh\u00e4rifr\u00e5n\u201d till min egen uppv\u00e4xt i Arjeplog. F\u00f6r \u00e4ven om jag rest till m\u00e5nga l\u00e4nder i v\u00e4rlden och bott i Stockholm l\u00e5ng tid \u00e4r hem denna plats. Men hur var det nu med ursprung? Det sas inte mycket om det vare sig under skoltiden i Arjeplog eller hemmavid. N\u00e4r vi hade sl\u00e4kttr\u00e4ff i b\u00f6rjan av 1980-talet beskrevs sl\u00e4kttr\u00e4det med ord som halvsamer och kvartssamer n\u00e4r blickarna riktades hundra \u00e5r tillbaka, och l\u00e4ngre \u00e4n s\u00e5. Det var en m\u00e4rklig form av matematik, men f\u00f6r m\u00e5nga av sl\u00e4ktingarna p\u00e5 pappas sida inte n\u00e5got speciellt. Den allm\u00e4nna historien som inte d\u00e5 ifr\u00e5gasattes var att farfar kom fr\u00e5n Norsj\u00f6-h\u00e5llet i V\u00e4sterbotten.<\/p>\n\n\n\n Men s\u00e5 var det inte alls, skulle det visa sig.<\/p>\n\n\n\n Vi var ju svenskar. Alla bodde i samma land och skulle, \u00e5tminstone p\u00e5 papperet och i lagstiftningen, behandlas lika.<\/p>\n\n\n\n Det finns m\u00e5nga s\u00e5nger som handlar om att ens hem \u00e4r d\u00e4r man s\u00e4tter ned f\u00f6tterna. Till exempel \u201dWherever I lay My Hat (That\u2019s My Home)\u201d fr\u00e5n tidigt 1983 som ursprungligen spelades in av Marvin Gaye. P\u00e5 samma s\u00e4tt som bibeltrogna kan prata om att att dit f\u00f6tterna b\u00e4r en finns ett hem och att r\u00f6tterna \u00e4r mindre viktiga.<\/p>\n\n\n\n VI.<\/strong><\/p>\n\n\n\n V\u00e4lf\u00e4rden kom. Under 1950-talet utvecklades transportv\u00e4gar. Skolsystemet f\u00f6rb\u00e4ttrades. Sociala r\u00e4ttighetsreformer lyfte de m\u00e4nniskor som hade mindre pengar i pl\u00e5nboken och s\u00e4mre f\u00f6ruts\u00e4ttningar p\u00e5 arbetsmarknaden. Det fanns arbete i gruva och skog. Inflyttningen \u00f6kade. 1959 hade Arjeplogs kommun en befolkning p\u00e5 5 700 inv\u00e5nare. Idag, 62 \u00e5r senare, \u00e4r det knappt 2 800. Samtidigt b\u00f6rjade det bli allt tydligare att v\u00e4lf\u00e4rdsbygget hade revor. Det fanns m\u00e5nga s\u00e5dana.<\/p>\n\n\n\n \u00d6vergreppen mot den samiska befolkningen i Sverige blev allt mer k\u00e4nda och artikulerade. Den svenska staten hade med sin koloniseringspolitik tvingat under sig landomr\u00e5den som utnyttjats av andra folk. Aldrig med vapen, men med administrativa grepp och lagstiftning. V\u00e4ndpunkter b\u00f6rjade se dagens ljus. N\u00e4r riksdagen 1977 uttalade att samerna \u00e4r ett urfolk som har folkr\u00e4ttsliga krav p\u00e5 en kulturell s\u00e4rbehandling i Sverige blev det b\u00f6rjan p\u00e5 en ny historisk process.<\/p>\n\n\n\n VII.<\/strong><\/p>\n\n\n\n Str\u00e4van att er\u00f6vra norr letar sig tillbaka till kung Magnus Eriksson. \u00c5r 1340 kungjorde han att alla kristna nybyggare som ville bos\u00e4tta sig i Lappmarken fritt fick beh\u00e5lla de landomr\u00e5den som de tog i anspr\u00e5k. Men vilka omr\u00e5den som egentligen avs\u00e5gs \u00e4r v\u00e4ldigt diffust, som liggande vid ”the landzende w\u00e5rtt Rijkes som widh Helsingeland och \u00c5ngermannaland liggiandes are, benemdh Laepmarck”. Det visade hur oklart det samiska omr\u00e5det (\u201dLappmarken\u201d) egentligen var f\u00f6r de styrande. Det visar ocks\u00e5 hur en id\u00e9 om er\u00f6vring av land tidigt mejslades ut. Lappmark var detsamma som vildmark, eller \u00e4nnu v\u00e4rre, barbarernas plats eftersom de m\u00e4nniskor som bodde d\u00e4r ans\u00e5gs hedniska. Forskaren Lars Elenius har kikat p\u00e5 hur er\u00f6vraren s\u00e5g p\u00e5 det som kom att bli informella doktriner. De fanns i Sverige, men ocks\u00e5 i andra omr\u00e5den som exempelvis Nordamerika. Han anger tre doktriner d\u00e4r den f\u00f6rsta handlar om sj\u00e4lva uppt\u00e4ckten d\u00e4r man mutar in ett omr\u00e5de i f\u00f6rh\u00e5llande till andra. Den andra anges som terra nullius, d\u00e4r landet anses som obebott och \u00f6dsligt. D\u00e4rmed kunde det tas i anspr\u00e5k, \u00e4ven om h\u00e4r redan fanns en befolkning. De skulle dock vara r\u00e4tt sorts m\u00e4nniskor och p\u00e5 ett s\u00e4tt som europ\u00e9er i den sena medeltiden ans\u00e5g vara f\u00f6renligt med sin egen lagstiftning om \u00e4gande- och nyttjander\u00e4tt. Den tredje doktrinen, enligt Elenius, var missionsplikten som angav att de kristna hade skyldighet att sprida civilisation bland icke-troende. I denna plikt ingick \u00e4ven h\u00e4r att man hade r\u00e4tt att ta landet i besittning.<\/p>\n\n\n\n VIII.<\/strong><\/p>\n\n\n\n I Erik Bylunds avhandling Koloniseringen av Pite lappmark fr\u00e5n 1954 beskrivs de nybyggardynastier som dominerade i Arjeplog: \u201dLaestandrarna det pr\u00e4sterliga, Zackriss\u00f6nerna och Wallstr\u00f6mmarna det lapska ursprunget, samt Burm\u00e4nnen den h\u00e4rkomst som g\u00e5r tillbaka till den inflyttade bruksarbetaren\u201d. Erik Bylund kan inte, fr\u00e5n boksidorna, l\u00e5ta bli att uttrycka sin h\u00e4pnad: \u201dS\u00e5ledes finner vi, att praktiskt taget hela Arjeplogs s:n bebyggts genom bara halvdussinet sl\u00e4kters nybyggesverksamhet\u201d.<\/p>\n\n\n\n D\u00e4rmed skulle jag, i rakt nedstigande led h\u00e4rstamma jag fr\u00e5n en av de f\u00f6rsta nybyggarna i Arjeplog, samen Johan Tomasson, f\u00f6dd ca 1650. Han var samel\u00e4nsman och tingstolk, d\u00e4rtill innehavare av lappskattelandet Kaskerjaur. Besittningsr\u00e4tten f\u00f6r dessa var stark och landen gick som regel i arv inom familjen. Det \u00e4r allts\u00e5 troligt att han \u00e4rvt detta av sin far om anges som fiskesame i arkiv. Det \u00e4r allts\u00e5 h\u00e4r jag sitter idag, p\u00e5 det gamla lappskattelandets omr\u00e5de. Johan Tomassons g\u00e5rd l\u00e5g i Kasker. Sj\u00f6v\u00e4gen \u00e4r det \u00e5tta kilometer dit. Lappskattelandet fanns med som juridisk person en bit in p\u00e5 1800-talet, men det finns uppgifter om att dessa arrenden \u00e4ven kunde uppl\u00e5tas till icke-samer. N\u00e4r renn\u00e4ringslagen kom 1886 var det meningen att lappskattelanden helt skulle avskaffas, men i praktiken levde de kvar, fr\u00e4mst i n\u00e4rliggande V\u00e4sterbottens l\u00e4n. 1928 avskaffades de f\u00f6r gott. \u2028Erik Bylund pekade p\u00e5 att Arjeplog i f\u00f6rsta hand hade en inre kolonisering. Det var sl\u00e4kter \u2013 inte minst de samiska \u2013 som varit p\u00e5 plats l\u00e4nge som blev bofasta. Skillnaden var tydlig med grannsocknen Arvidsjaur d\u00e4r inflyttningen fr\u00e5n Skellefte\u00e5 var mer p\u00e5taglig. I Arjeplog var det vanligt att innehavaren av ett lappskatteland ocks\u00e5 var den som \u00f6nskade f\u00e5 ta upp ett nybygge. Detta gjorde det l\u00e4ttare att freda sitt skatteland mot nybyggare utifr\u00e5n. Det var ocks\u00e5 betydligt vanligare att samer blev nybyggare i Arjeplog \u00e4n i Arvidsjaur.<\/p>\n\n\n\n En som diskuterar detta f\u00f6rh\u00e5llande \u00e4r forskaren \u00c5sa \u00d6ssbro vid V\u00e1rdduo, Centrum f\u00f6r samisk forskning. I en artikel med rubriken Fr\u00e5n lappmarksplakat till anl\u00e4ggarsamh\u00e4llen: Svensk bos\u00e4ttarkolonialism gentemot S\u00e1pmi (2020) lyfter hon fram de strukturer som leder fram till att svenska staten kan s\u00e4kra sitt territorium. Ska samer som tog upp ett nybygge betraktas som svenska bos\u00e4ttare, s\u00e5 som propagerande f\u00f6r bos\u00e4ttarkolonialism? \u00d6ssbro skriver: \u201dMed tiden kom inflyttare och m\u00e5nga ursprungliga inv\u00e5nare i bofasthet att assimileras till en n\u00e5gorlunda svensk befolkning, samtidigt som den samiska kulturen ocks\u00e5 bibeh\u00f6lls hos m\u00e5nga samiska familjer som blev nybyggare. I dag utg\u00f6r S\u00e1pmi s\u00e5som land, folk och spr\u00e5klig gemenskap m\u00e5let f\u00f6r en fortsatt r\u00e5varuutvinning, medan f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r och statliga insatser g\u00e4llande bibeh\u00e5llande av den uppbyggda strukturen f\u00f6r bos\u00e4ttning kan ses vara i avveckling i takt med att den nordliga landsbygden i Sverige avfolkas.\u201d<\/p>\n\n\n\n IX.<\/p>\n\n\n\n R\u00f6tterna blir starkare n\u00e4r det bl\u00e5ser. Jag \u00e4r v\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i Kjell H\u00f6glunds texter och musik. Textraderna nyper till i hj\u00e4rtat.<\/p>\n\n\n\n H\u00f6glund v\u00e4xte upp p\u00e5 Ross\u00f6n i \u00c5ngermanland. I den f\u00f6rsta meningen i l\u00e5ten Genesarets sj\u00f6 diktar han om r\u00f6tter och l\u00e5ten handlar om det f\u00f6rflutna som tornar upp \u201dsom en ouvertyr\u201d.<\/p>\n\n\n\n Det bl\u00e5ser p\u00e5 sj\u00f6n och H\u00f6glund skriver att han ska \u201dstilla alla stormar i min sj\u00e4l\u201d. \u2028\u2028(\u2026)<\/p>\n\n\n\n Jag har funnit n\u00e5gra papper i en grav<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r bortgl\u00f6mda rester fr\u00e5n en svunnen kultur<\/p>\n\n\n\n Jag vill tyda dessa gamla fragment<\/p>\n\n\n\n Som om ingenting v\u00e4sentligt har h\u00e4nt<\/p>\n\n\n\n S\u00e4g, hur m\u00e5nga sekunder har jag p\u00e5 mig<\/p>\n\n\n\n Innan dimman f\u00f6rhindrar mig att komma iv\u00e4g?<\/p>\n\n\n\n Kan det m\u00f6jligen f\u00f6rh\u00e5lla sig s\u00e5<\/p>\n\n\n\n Att det redan \u00e4r f\u00f6r sent att g\u00e5?<\/p>\n\n\n\n (\u2026)<\/p>\n\n\n\n R\u00f6tter var det, ja. Tillh\u00f6r jag per definition urbefolkning? Den juridiska statusen att kalla sig urfolk tillkommer i Sverige samerna. I Sametingslagen finns en definition p\u00e5 vem som \u00e4r same. F\u00f6r att kunna skriva in sig i r\u00f6stl\u00e4ngden till Sametinget s\u00e4ger lagen att du ska ha eller ha haft samiska som spr\u00e5k i hemmet och anse dig vara same. Sedan Sametingslagens tillkomst 1992 \u00e4r det nu spr\u00e5ket som \u00e4r fr\u00e4msta identitetsmark\u00f6r. Begreppet urfolk handlar inte om dem som var f\u00f6rst p\u00e5 ett st\u00e4lle. Med den juridiska definitionen h\u00e4rstammar fr\u00e5n folkgrupper som levde i omr\u00e5det d\u00e5 det koloniserades eller innan de nutida statsgr\u00e4nserna drogs upp. Folket ska ha beh\u00e5llit egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.<\/p>\n\n\n\n I det f\u00f6rsta ledet borde m\u00e5nga i min hembygd betraktas som just urbefolkning, de tillh\u00f6rde folk som levde i omr\u00e5det d\u00e5 det koloniserades (vilket kan s\u00e4gas ha p\u00e5g\u00e5tt under flera hundra \u00e5r, kanske 700 \u00e5r). Men i det andra ledet, nej. Hur mycket av egna institutioner finns kvar? Om \u201dinstitution\u201d kan innefatta spr\u00e5k och seder v\u00e4cks fr\u00e5gan om vad en livsstil \u00e4r. Mina f\u00f6rf\u00e4der talade samiska, men hade kanske inga renar. De f\u00f6rs\u00f6rjde sig p\u00e5 handel, fiske och vad g\u00e5rden kunde ge.<\/p>\n\n\n\n Begreppet urfolk som juridisk term leder till att man bland annat kan registrera sig i r\u00f6stl\u00e4ngden till Sametinget. 2021 fanns h\u00e4r 9 226 namn. Av dessa \u00e4r till exempel 747 registrerade i Stockholms l\u00e4n. Det \u00e4r dessa registrerade som med lagens r\u00e4tt kan kalla sig urfolk. Men h\u00e4r finns m\u00e4rkliga saker. F\u00f6r om man vill \u00f6verklaga ett beslut som r\u00f6r r\u00f6stl\u00e4ngden \u00e4r det staten som avg\u00f6r. Det \u00e4r l\u00e5ngt fler som skulle kunna r\u00e4knas in som urfolk i den samiska gruppen, men som inte finns med i r\u00f6stl\u00e4ngden.<\/p>\n\n\n\n Man beh\u00f6ver inte studera lagstiftning l\u00e4nge f\u00f6r att se hur Sverige som land genom \u00e5rhundraden skjutit fr\u00e5gan om samers och andra folks r\u00e4ttigheter framf\u00f6r sig. Sametinget ut\u00f6var \u00e4nnu inte n\u00e5got faktiskt sj\u00e4lvbest\u00e4mmande, utan \u00e4r mer som ett r\u00e5dgivande organ och en expertmyndighet f\u00f6r samiska fr\u00e5gor.<\/p>\n\n\n\n Vidare ska renn\u00e4ringslagen st\u00e4mmas av mot skogsv\u00e5rdslagen, de \u00e4r inte alltid kompatibla. Domstolarna avger tvister, inte de f\u00f6rtroendevalda.<\/p>\n\n\n\n M\u00e5nga m\u00e4nniskor har l\u00e4mnats att sj\u00e4lva reda ut samexistens.<\/p>\n\n\n\n Ett nationellt politiskt moras.<\/p>\n\n\n\n X.<\/strong><\/p>\n\n\n\n I passet \u00e4r jag svensk, har svenska som modersm\u00e5l. Jag s\u00f6rjer att vi v\u00e4xte upp utan kunskap i det samiska spr\u00e5ket. Ej heller fick vi n\u00e5gon s\u00e4rskild information om v\u00e5rt ursprung. P\u00e5 fr\u00e5gan om var jag \u00e4r ifr\u00e5n s\u00e4ger jag inte Norrbotten eller Lappland. Det blir oftast \u201dArjeplog, vid Hornavan\u201d. \u201dInlandet\u201d. Kanske \u201dnorra V\u00e4sterbotten\u201d (vilket visar s\u00e4ger n\u00e5got om v\u00e5rt historiska geografiska arv, borde ju s\u00e4ga Norrbotten). Om fr\u00e5gest\u00e4llaren inte kan placera orten s\u00e4ger jag \u201dPolcirkeln, n\u00e4ra norska gr\u00e4nsen\u201d. N\u00e4r jag l\u00e4ste ryska var det n\u00e5got jag repeterade in: \u042f \u0440\u043e\u0434\u0438\u043b\u0441\u044f \u043d\u0435\u0434\u0430\u043b\u0435\u043a\u043e \u043e\u0442 \u043f\u043e\u043b\u044f\u0440\u043d\u043e\u0433\u043e \u043a\u0440\u0443\u0433\u0430 \u0432 \u0428\u0432\u0435\u0446\u0438\u0438.<\/p>\n\n\n\n Sedan har vi landomr\u00e5det S\u00e1pmi med ett samiskt folk i fyra l\u00e4nder; Ryssland, Finland, Norge och Sverige. Jag har aldrig sagt att jag bor i S\u00e1pmi eftersom den ben\u00e4mningen fr\u00e4mst tillkommer de som \u00e4r samer.<\/p>\n\n\n\n XI.<\/p>\n\n\n\n Begreppet r\u00f6tter \u00e4r ofta f\u00f6renat med ett individuellt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Det beh\u00f6ver inte omfatta en grupp, ett folk eller en sammanslutning. Att ange r\u00f6tter \u00e4r fakta, inte en positionering.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r hur tillh\u00f6r man en viss grupp? Vem best\u00e4mmer det? B\u00e4r \u00e4ttlingar ansvar f\u00f6r f\u00f6rf\u00e4ders bos\u00e4ttningar, oavsett hur dessa kom till? Hur ska rasism mellan olika etniska grupper i samh\u00e4llet upph\u00f6ra, vilka medel finns? Etc. Fr\u00e5gorna k\u00e4nns igen fr\u00e5n m\u00e5nga av v\u00e4rldens h\u00f6rn. Svaren kan leda till f\u00f6rsoning. Det kan ocks\u00e5 positionera familjer och samh\u00e4llsgrupper in i \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nder. Det \u00e4r h\u00e4r som filosofin g\u00f6r det intressant. Fr\u00e5gor har inte alltid n\u00e5gra sj\u00e4lvklara svar. \u00c4ven att uppmuntras till att kritiskt granska och t\u00e4nka \u00f6ver fr\u00e5gor kan i sig vara utmanande. Det l\u00e4r oss historien.<\/p>\n\n\n\n Skalan av konflikt kan graderas till h\u00f6gsta niv\u00e5, krig. Det sm\u00e4rtar n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 1990-talets reportageresor till l\u00e4nderna p\u00e5 Balkan i ett s\u00f6nderfallande Jugoslavien. Den etniska konflikten som bubblade under ytan sprack. Tidigare v\u00e4nner blev fiender och familjer splittrades. Reportageresor i Indien p\u00e5 1980-talet visade upp br\u00e4nnande, delvis nya, konflikter mellan muslimer och hinduer. Innan dess var jag i Afghanistan och s\u00e5g med egna \u00f6gon hur kriget br\u00f6t upp en fred som sj\u00e4lvklart inte innebar frihet f\u00f6r alla. F\u00f6r dessa m\u00e4nniskor var r\u00f6tter ofta allt. Men andra m\u00e4nniskor ville annat och letade sig bort. Min farmors fem br\u00f6der utvandrade till Kanada p\u00e5 1920-talet. Deras \u00e4ttlingar har f\u00e4st sina r\u00f6tter p\u00e5 nya platser.<\/p>\n\n\n\n Tills vidare k\u00e4nner jag mig hemma i uttrycket fr\u00e5n tr\u00e4skmarken i Polesien att jag \u00e4r en tutjedje, h\u00e4rifr\u00e5n. Detta oavsett var jag s\u00e4tter ned mina f\u00f6tter.<\/p>\n