{"id":2688,"date":"2021-12-22T15:37:35","date_gmt":"2021-12-22T14:37:35","guid":{"rendered":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/?p=2688"},"modified":"2021-12-22T16:57:57","modified_gmt":"2021-12-22T15:57:57","slug":"aptiten-infinner-sig-medan-man-laser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/aptiten-infinner-sig-medan-man-laser\/","title":{"rendered":"Aptiten infinner sig medan man l\u00e4ser"},"content":{"rendered":"\n

Jevgenia Patsias s\u00f6ker i sin nya kokbok efter Kolahalv\u00f6ns kulinariska r\u00f6tter.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Den h\u00e4r boken \u00e4r behaglig att h\u00e5lla i handen, det \u00e4r en tung och kompakt volym, papperskvalit\u00e9n \u00e4r utm\u00e4rkt, och den inneh\u00e5ller m\u00e5nga bilder av de f\u00f6rsta inv\u00e5narna p\u00e5 Kolahalv\u00f6n, samer och pomorer, och ber\u00e4ttar om tiden n\u00e4r inv\u00e5narna i norr b\u00f6rjade anv\u00e4nda den moderna livsmedelslogistikens alla m\u00f6jligheter. Det inneb\u00e4r att Jevgenia Patsias nya bok lugnt kan kallas f\u00f6r en encyklopedi i lokal historia, d\u00e4r det sannolikt f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen det ber\u00e4ttas om landets nordliga delar med hj\u00e4lp av recept.<\/p>\n\n\n\n

Vi minns alla tiden d\u00e5 det i varje familj fanns en s\u00e4rskild anteckningsbok med recept som fungerade som kokbok. M\u00e5nga b\u00f6rjade f\u00f6ra s\u00e5dana anteckningar redan i skolan och sedan l\u00e4mnas h\u00e4ftena \u00f6ver fr\u00e5n generation till generation. Man klistrade in klipp ur tidningar och tidskrifter, medan de handskrivna recepten ofta hade rubriker som \u201dBlinier fr\u00e5n Tanja p\u00e5 jobbet\u201d, \u201dFisk som hos Sveta i stugan\u201d, eller \u201dmoster Veras t\u00e5rta\u201d. Det \u00e4r fr\u00e5n den typen av anteckningar som boken \u201dFestm\u00e5ltider fr\u00e5n Kolahalv\u00f6n\u201d b\u00f6rjat utvecklas.<\/p>\n\n\n\n

-Jag har samlat material till boken bokstavligen \u201dfr\u00e5n person till person\u201d. Det f\u00f6rekommer f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 vissa rent litter\u00e4ra grepp, till exempel den noggranna \u00f6versikten av restaurangr\u00e4tter fr\u00e5n olika republiker. Men syftet var \u00e4nd\u00e5 ett annat, att samla recept som antecknats p\u00e5 l\u00f6sa blad, beskrivning av olika r\u00e4tter som man bj\u00f6d p\u00e5 i hemmen, n\u00e4r det var fest i familjen, ber\u00e4ttar Jevgenia.<\/p>\n\n\n\n

Man skulle kunna dela in boken i tv\u00e5 likv\u00e4rdiga delar. Kapitlen om fisk och k\u00f6tt, b\u00e4r och svamp, soppor, pelmener och f\u00e4rsbiffar, gr\u00f6nsaker, s\u00e5ser och desserter kan mycket enkelt anv\u00e4ndas r\u00e4tt igenom utilitaristiskt; man sl\u00e5r upp sidan man s\u00f6ker och s\u00e4tter i g\u00e5ng med matlagningen! Kapitlen \u201dL\u00e4ttare variant av festen\u201d och \u201dLivet under perestrojkan\u201d \u00e4r ocks\u00e5 rika p\u00e5 recept, men skildrar samtidigt i sm\u00e5 men starka bilder vardagliga detaljer i livet f\u00f6re perestrojka, och s\u00e4rskilt efter den, n\u00e4r hyllorna i butikerna gapade tomma.<\/p>\n\n\n\n

Men b\u00f6rjan av boken l\u00e5ter oss helt tr\u00e4nga in i polartrakternas v\u00e4rld, en v\u00e4rld som l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla av oss k\u00e4nner till, d\u00e4r Murmanskregionens ursprungsbefolkning lever, en befolkning som f\u00f6rs\u00f6kt att inte bara \u00f6verleva utan ocks\u00e5 att dra nytta av de knappa lokala resurserna i fr\u00e5ga om livsmedel.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r f\u00e5r vi l\u00e4ra oss om vardagslivet hos inv\u00e5narna i urgamla byar som Tjavanga, Kuzomen, Lovozero och Umba. Ni f\u00e5r l\u00e4sa om autentiska kulinariska traditioner hos samerna, bland annat hur de omn\u00e4mns i b\u00f6cker av de f\u00f6rsta utforskarna av norra Kolahalv\u00f6n, namn som Johan Scheffer, Nikolaj Ozeretskovskij, Konstantin Slutjevskij, Nikolaj Charuzin, Karl Viklund och Alexander Fersman, Ni hittar ocks\u00e5 recept fr\u00e5n Villiam Pochljobkins och Jelena Molochovets\u00b4 ber\u00f6mda antologier.<\/p>\n\n\n\n

Hur kommer det sig att en medarbetare vid Museet och arkivet f\u00f6r studiet och uppodlingen av norra Europa, f\u00f6rfattaren bakom b\u00f6cker som \u201dSamiska sagor\u201d, \u201dSolens f\u00e4stm\u00f6\u201d och \u201dDen sju\u00e5rige b\u00e5gskytten\u201d best\u00e4mde sig f\u00f6r att skriva en kulinarisk historiebok? Jevgenia ber\u00e4ttar att hon alltid varit nyfiken p\u00e5 fr\u00e5gan hur milj\u00f6n, b\u00e5de den geografiska och den klimatologiska, formar m\u00e4nniskans matvanor. Och hur skapar sen sj\u00e4lva maten undan f\u00f6r undan en ny m\u00e4nsklig gemenskap; fr\u00e5n umg\u00e4nge vid matbordet, till exempel, till skapandet av en ny v\u00e4rldsordning i fr\u00e5ga om mat p\u00e5 ett enskilt territorium i dess helhet.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r lustigt att det fanns ett absurt sk\u00e4l som hindrade Jevgenia Patsia att genomf\u00f6ra sin id\u00e9 tidigare. P\u00e5 sovjettiden var det bara personer med motsvarande formell utbildning som kunde ge ut b\u00f6cker om mat. F\u00f6rfattaren skriver s\u00e5 h\u00e4r om detta i sitt f\u00f6rord: \u201dDet faktum att boken beh\u00f6vdes och skulle komma att efterfr\u00e5gas av l\u00e4sarna hj\u00e4lpte mig att bli varse alla mina frivilliga medf\u00f6rfattare n\u00e4r det g\u00e4llde att samla material till den. Bland dem finns kollegor, v\u00e4nner, v\u00e4nners v\u00e4nner eller helt enkelt tillf\u00e4lliga samtalspartner, som var intresserade av \u00e4mnet \u201dlaga och \u00e4ta god och varierad mat p\u00e5 Kolahalv\u00f6n\u201d som deras mamma eller mormor l\u00e4rt dem, som det gjordes p\u00e5 de platser d\u00e4r personerna var f\u00f6dda, d\u00e4r de hade bott eller bara vistats en tid. V\u00e4nner bland pomorerna ber\u00e4ttade alla sina hemligheter och om alla finesser vid hanteringen av fisk, som \u00e4r deras huvudsakliga f\u00f6da. Samiska v\u00e4nner invigde mig i sin filosofi f\u00f6r samexistens med naturen och delade med sig av urgamla och intill perfektion f\u00f6renklade recept p\u00e5 hur man tillagar ren. Jag kan inte r\u00e4kna upp alla \u2026 Fr\u00e5n det jag b\u00f6rjade tala om id\u00e9n att g\u00f6ra boken och fram till dess den gick i tryck hann det tyv\u00e4rr g\u00e5 \u00f6ver 20 \u00e5r. Jag m\u00e5ste be alla om urs\u00e4kt f\u00f6r att de fick v\u00e4nta s\u00e5 l\u00e4nge p\u00e5 att den skulle komma ut\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Det finns ytterligare tv\u00e5 viktiga faktorer som hj\u00e4lpt f\u00f6rfattaren i hennes arbete med \u201dFestm\u00e5ltider fr\u00e5n Kolahalv\u00f6n\u201d. F\u00f6r det f\u00f6rsta hennes f\u00f6rm\u00e5ga att snabbt hitta ett gemensamt spr\u00e5k med m\u00e4nniskor, uppm\u00e4rksamt lyssna p\u00e5 vad de ber\u00e4ttar och l\u00e4gga detaljerna p\u00e5 minnet, n\u00e5got som \u00e4r helt n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r en forskare och lokalhistoriker. Och f\u00f6r det andra hennes stora intresse f\u00f6r kokkonsten. F\u00f6rfattaren lagar sj\u00e4lv fantastisk mat, det g\u00e5r fort, med entusiasm och utan misstag, som en erfaren k\u00f6ksm\u00e4stare, d\u00e5 hon kan alla de b\u00e4sta kombinationerna av till synes banala livsmedel och s\u00e4llan sk\u00e5dade delikatesser. N\u00e5gra svenskar fr\u00e5n v\u00e4norten Boden f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6r trettio \u00e5r sedan locka henne att flytta dit och \u00f6ppna en liten restaurang \u2026 Men museet har trots allt hela tiden varit det viktigaste och mest betydelsefulla.<\/p>\n\n\n\n

-P\u00e5 mina vetenskapliga resor hade jag naturligtvis inte syftet att samla p\u00e5 mig recept, jag var bara helt enkelt intresserad av recept som en helt vanlig person. Eller r\u00e4ttare sagt, som en person med mycket speciella gener: min morfar var restaurat\u00f6r i b\u00f6rjan av 1900-talet, och arbetade sen som kock i sin egen restaurang i Vladivostok, d\u00e4r jag \u00e4r f\u00f6dd. Till de \u00e4rftliga anlagen kom sen traditionerna inom sydl\u00e4ndsk kultur, f\u00f6r min barn- och ungdom tillbringade jag i Georgien. D\u00e4r \u00e4r det s\u00e5 att en ung kvinna inte bara m\u00e5ste kunna laga mat, hon kan inte ens t\u00e4nka sig att det \u00e4r m\u00f6jligt att inte kunna laga mat. Och folk nere i s\u00f6der lagar ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s b\u00e5de godare och mer mat av det enkla sk\u00e4let att de har tillg\u00e5ng till fler resurser: i boken har jag ocks\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n f\u00e5 recept ur det georgiska k\u00f6ket, anpassade till v\u00e5ra m\u00f6jligheter h\u00e4r uppe i norr.<\/p>\n\n\n\n

Ja, Jevgenia Patsia har unika r\u00f6tter. Hon \u00e4r f\u00f6dd 1945 i det ryska \u00f6stern, v\u00e4xte upp i Georgien och utbildade sig i Leningrad.<\/p>\n\n\n\n

-Min far tog examen fr\u00e5n en artilleriskola i Sevastopol samma dag som kriget br\u00f6t ut. Han blev marinofficer och krigade mot Japan. P\u00e5 grund av hans arbete har familjen bott n\u00e4stan \u00f6verallt: Vladivostok, Petropavlovsk-Kamtjatskij, Leningrad, Kertj, Novorossijsk, Batumi \u2026 Min fars sista tj\u00e4nstg\u00f6ringsort var Poti i Georgien. D\u00e4r gick jag ut en musikskola och reste sen i v\u00e4g f\u00f6r att b\u00f6rja p\u00e5 Leningraduniversitetets journalistfakultet.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 universitetet tr\u00e4ffade hon sin blivande man, Vladimir Ivanov, student p\u00e5 fakulteten f\u00f6r fysik. Efter avslutade studier skickades han till Apatity och Polarinstitutet f\u00f6r geofysik.<\/p>\n\n\n\n

-Min man reste i v\u00e4g f\u00f6r att f\u00e5 se norrskenet, jag f\u00f6r att tyckte det verkade romantiskt, ber\u00e4ttar Jevgenia. Precis som m\u00e5nga andra t\u00e4nkte vi att det inte skulle bli p\u00e5 alltf\u00f6r l\u00e5ng tid, men det visade sig att vi blev kvar. Men jag kan inte s\u00e4ga att jag var ett helt \u201dtomt blad\u201d n\u00e4r det g\u00e4llde omr\u00e5dets historia. Innan jag flyttade norrut s\u00e5 l\u00e4ste jag allt jag kunde hitta om omr\u00e5det. Vi flyttade hitt norrut 1971. Det fanns inget jobb f\u00f6r mig i mitt yrke, s\u00e5 f\u00f6rsta tiden undervisade jag i musik. Men mitt diplom som journalist h\u00e5ll p\u00e5 att g\u00e5 till spillo \u2026 Men s\u00e5 kom jag till geografiska s\u00e4llskapet \u2026<\/p>\n\n\n\n

Vad jag skulle ge f\u00f6r r\u00e5d till bokens l\u00e4sare? F\u00f6r det f\u00f6rsta att g\u00f6ra skillnad p\u00e5 mat till festm\u00e5ltider, veckoslutsmat och mat till vardags. Laga och servera maten olika. S\u00f6ndagsmiddagen \u00e4r ju inte bara maten, utan en s\u00e4rskild ritual, med trevliga samtal och snygg servering. Och f\u00f6r det andra att f\u00f6rst\u00e5s t\u00e4nka p\u00e5 traditionella principer kring mat. Samerna \u00e4ter till exempel inte oftare \u00e4n tv\u00e5 g\u00e5nger om dagen, precis som pomorerna som inte tillbringar mycket tid till bords till vardags. Men festm\u00e5ltiderna vid h\u00f6gtider \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett viktigt inslag i det m\u00e4nskliga umg\u00e4nget, som man inte ska avst\u00e5 fr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 det hela taget \u00e4r boken avsedd f\u00f6r personer som \u00e4r uppm\u00e4rksamma p\u00e5 sin egen h\u00e4lsa, och f\u00f6redrar en rationell math\u00e5llning, \u00e4r medvetna om milj\u00f6n de lever i och tar h\u00e4nsyn till dess naturliga resurser. Den grundar sig p\u00e5 de visa kunskaperna hos folk, s\u00e5v\u00e4l ursprungsbefolkning som m\u00e4nniskor som senare rotat sig h\u00e4r, och till och med m\u00e4nniskor som kommit resande l\u00e5ngv\u00e4ga ifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning Bengt Eriksson. <\/em><\/p>\n

Categories<\/span>Natalia Chernova<\/a><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jevgenia Patsias s\u00f6ker i sin nya kokbok efter Kolahalv\u00f6ns kulinariska r\u00f6tter.<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":2689,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[23],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2688"}],"collection":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2688"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2688\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2724,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2688\/revisions\/2724"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2689"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2688"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2688"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/rotter\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2688"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}