V\u00e5r tidnings r\u00f6tter g\u00e5r l\u00e5ngt tillbaka, till 1991. V\u00e5r v\u00e4g till journalistiken b\u00f6rjade d\u00e4r. Den som lockade oss med p\u00e5 resan var Igor Dyljov, mannen som planerade och startade den f\u00f6rsta privata oberoende tidningen i Murmanskregionen, och en av de f\u00f6rsta i det nya Ryssland. I \u00e5r fyllde Dvazjdy dva (Tv\u00e5 g\u00e5nger tv\u00e5) 30 \u00e5r. Det har g\u00e5tt fyra \u00e5r sen Igor l\u00e4mnade jordelivet. Men vi forts\u00e4tter att g\u00f6ra tidningen. Och n\u00e4stan hela tiden finns han med oss \u2026<\/p>\n\n\n\n
Det var en tid som vi nu ser som den b\u00e4sta i v\u00e5ra liv. Det var mitten av nittiotalet, n\u00e4r stadens enda biograf, Poljarnyj; st\u00e4ngdes. Fast byggnaden stod inte tom l\u00e4nge. En av de nya lokala aff\u00e4rsm\u00e4nnen \u00f6ppnade snart en klubb d\u00e4r, och det blev stadens f\u00f6rsta riktiga nattklubb.<\/p>\n\n\n\n
Vi minns fortfarande de gyllene \u00e5ren. Vi var unga och energiska, och nattklubben Polar blev snabbt ett centrum som drog till sig alla. Precis som p\u00e5 de b\u00e4sta st\u00e4llena i Europa fast det plats f\u00f6r alla: unga studenter och vuxna farbr\u00f6der och tanter som inlett sin danskarri\u00e4r p\u00e5 fester i ungdomsf\u00f6rbundet Komsomol.<\/p>\n\n\n\n
Man m\u00e5ste ge DJ-arna p\u00e5 Polar allt ber\u00f6m, de var mycket uppm\u00e4rksamma p\u00e5 publiken. De s\u00e5g vem som var uppe p\u00e5 dansgolvet, och valde noga musiken d\u00e4refter. Det viktiga var att ingen blev sittande och hade tr\u00e5kigt.<\/p>\n\n\n\n
Redaktionen hade n\u00e5gra egna fester p\u00e5 Polar. Vi bj\u00f6d in delegationer av journalister. Vi firade ny\u00e5r och redaktionens f\u00f6delsedagar. En av festerna blev of\u00f6rgl\u00f6mlig. Det var i maj 1998. P\u00e5 v\u00e4ggen h\u00e4ngde ett stort plakat med texten \u201d2×2=7\u201d. Bland g\u00e4sterna fanns v\u00e5ra v\u00e4nner: f\u00f6retagare, l\u00e4sare, konstn\u00e4rer och musiker, vinnare i olika t\u00e4vlingar, och till och med sj\u00f6m\u00e4n fr\u00e5n marinbasen i Severomorsk, en bes\u00e4ttning fr\u00e5n ub\u00e5tsjaktfartyget Admiral Charlamov. Redaktionen ett slags fadder \u00e5t fartyget vid den tiden. Vi hade t\u00e4vlingar, charader, karaoke och champagnen fl\u00f6dade i floder. Och sen blev det dans \u2026 Och snacka om dans!! Man tittar p\u00e5 fotona och inser att det var n\u00e5got slags bal hos Satan: ben, armar, frisyrer och klackar pekar \u00e5t alla h\u00e5ll. Det var bara killarna fr\u00e5n marinen som inte ens hade slipsen p\u00e5 sned. Det kan man kalla disciplin! Sen gick det l\u00e4nge rykten p\u00e5 stan om hur en lindrigt nykter man tidigt p\u00e5 morgonen g\u00e5tt omkring p\u00e5 gatorna med en enorm flagga med texten \u201d2×2\u201d. Det var tidningens direkt\u00f6r Andrej, han tyckte att \u201dthe show must go on\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Men Igor d\u00e5? Han tyckte om att dansa, men gjorde det s\u00e4llan. Han ans\u00e5g att han inte kunde dansa. Storv\u00e4xta karlar till\u00e5ter sig \u00f6ver huvud taget s\u00e4llan att ge sig till att dansa. De h\u00e5lls tillbaka av sina komplex och tror att deras dans mer ser ut som om en elefant klampar runt i en porslinsfabrik. S\u00e5 Igor tyckte om att se p\u00e5 n\u00e4r andra dansade. Sj\u00e4lv till\u00e4t han sig bara att bjuda upp en dam till n\u00e5gon l\u00e5ngsam l\u00e5t, men d\u00e5 var det alltid s\u00e4rskilt trevligt: om en storvuxen karl \u00f6mt men tryggt f\u00f6r dig i dansen s\u00e5 k\u00e4nner man ett alldeles s\u00e4rskilt st\u00f6d; han kommer inte att tappa dig, och om han skulle g\u00f6ra det s\u00e5 klarar han att f\u00e5nga dig igen.<\/p>\n\n\n\n
Och s\u00e5 en g\u00e5ng f\u00f6rsvann chefens komplex inf\u00f6r att dansa. Han hade rest till Kuba och f\u00e5tt se alla typer av dansunderh\u00e5llning d\u00e4r: rumba, mamba, salsa och allehanda merengue. Han hade f\u00e5tt se hur inhyrda dansare p\u00e5 hotell och restauranger drog upp alla p\u00e5 dansgolvet, unga som gamla, magra som tjocka och nyktra som onyktra. Chefen kom tillbaka hem fr\u00e5n Kuba solbr\u00e4nd, komplexfri, med en halmhatt p\u00e5 huvudet och p\u00e4rlor runt halsen. Ett halv\u00e5r senare p\u00e5 en ny\u00e5rsfest s\u00e5 \u00f6verraskade han oss allihop: han hade l\u00e4rt sig de tv\u00e5 grundl\u00e4ggande stegen i salsa och k\u00e4nde att han nu klarade allt. Han bj\u00f6d upp alla tjejerna fr\u00e5n redaktionen, snurrade dem \u00e5t olika h\u00e5ll, det spelade ingen roll vilken musik som spelades: det kunde vara rave eller rysk folkmusik.<\/p>\n\n\n\n
En g\u00e5ng tog vi med en tekniker som h\u00f6ll p\u00e5 att starta en ny tryckeriutrustning fr\u00e5n Norge till Polarklubben. L\u00e5t oss kalla honom Ove. Han hade bott en hel m\u00e5nad i Apatity och blivit mest ih\u00e5gkommer f\u00f6r sin k\u00e4rlek till en lik\u00f6r som kallades \u201dR\u00f6nnb\u00e4r med konjak\u201d. Han kunde f\u00f6r sitt liv inte f\u00f6rst\u00e5 att denna \u00e4dla dryck var s\u00e5 billig som den var och dessutom s\u00e5ldes n\u00e4stan dygnet runt. Han bar omkring p\u00e5 en flaska i en n\u00e4tkasse och bj\u00f6d alla medarbetarna p\u00e5 redaktionen att smaka n\u00e4r som helst p\u00e5 dygnet.<\/p>\n\n\n\n
Den d\u00e4r kv\u00e4llen p\u00e5 Polar s\u00e5 satt Ove ocks\u00e5 tyst och stilla och drack vid sitt bord och tittade p\u00e5 tjejerna som dansade. N\u00e4r det sen b\u00f6rjade en n\u00e5got l\u00e5ngsammare musik b\u00f6rjade han pl\u00f6tsligt bjuda upp alla i tur och ordning och \u2026 Det var fantastiskt att se! Publiken st\u00e4llde sig vid sidan av dansgolvet f\u00f6r att se p\u00e5 hur man dansar riktig s\u00e4llskapsdans. Alla blev s\u00e4kra p\u00e5 att Ove n\u00e5gon g\u00e5ng sysslat professionellt med dans. Men <\/p>\n\n\n\n
-Nej, inte alls! Jag var med i en dansklubb en g\u00e5ng, ber\u00e4ttade Ove. \u2013 Det kan ju bli lite l\u00e5ngtr\u00e5kigt h\u00e4r uppe i norr, folk har inget s\u00e4rskilt att syssels\u00e4tta sig med, s\u00e5 alla f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4ra sig att dansa, alltifr\u00e5n skolbarn och till pension\u00e4rer.<\/p>\n\n\n\n
Efter det var Ove en annan person i v\u00e5ra \u00f6gon. Det var n\u00e4stan hur vi k\u00e4nde att v\u00e5r chef blev avundsjuk p\u00e5 honom. Det \u00e4r enda g\u00e5ngen jag kan minnas n\u00e5got liknande, f\u00f6r chefen brukade s\u00e4llan bli avundsjuk p\u00e5 n\u00e5gon<\/p>\n\n\n\n
\u00d6versatt av Bengt Eriksson. <\/em><\/p>\n