{"id":116,"date":"2021-09-20T10:48:21","date_gmt":"2021-09-20T08:48:21","guid":{"rendered":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/?page_id=116"},"modified":"2021-10-01T08:08:20","modified_gmt":"2021-10-01T06:08:20","slug":"spokstaden","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/spokstaden\/","title":{"rendered":"Sp\u00f6kstaden"},"content":{"rendered":"\n

En gammal j\u00e4rnv\u00e4gsstation yppar sina hemligheter<\/strong>.
D\u00f6rrarna \u00f6ppnades f\u00f6rst n\u00e4r ingen beh\u00f6vde stationen l\u00e4ngre. Olga minns tillbaka till sin barndom, till den stora t\u00e5gstationen som skulle frakta allt och alla i Kirovsk.
Vad h\u00e4nde med den?<\/h4>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Text och bild: <\/strong>Olga Sjtjerbakova, journalist bosatt i Apatity
\u00d6vers\u00e4ttning: Bengt Eriksson, \u00f6vers\u00e4ttare bosatt i G\u00f6teborg<\/em><\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Min mamma sa en g\u00e5ng att hon dr\u00f6mde om att jag skulle gifta mig och ta min mans efternamn, och att efternamnet skulle b\u00f6rja p\u00e5 \u201dR\u201d<\/p>\n\n\n\n

– Varf\u00f6r d\u00e5? fr\u00e5gade jag med ett skratt.<\/p>\n\n\n\n

– F\u00f6r att ditt namn skulle h\u00f6ras bra under namnuppropet, n\u00e4r du st\u00e5r i k\u00f6 f\u00f6r att k\u00f6pa biljetter!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det var under min sovjetiska barndom, en tid av k\u00f6er och varubrist. Det r\u00e5dde brist p\u00e5 allt, te, korv, ost, tv\u00e4ttmaskiner, t\u00e5g- och flygbiljetter. Att resa i v\u00e4g fr\u00e5n norr till s\u00f6der p\u00e5 sommaren var ett stort problem. Alla ville ju v\u00e4rma sig i solen vid havet, eller ta med sig familj och barn s\u00e5 l\u00e5ngt bort fr\u00e5n det ryska Norrland som m\u00f6jligt. Det kallades massturisms\u00e4songen. Att k\u00f6pa biljetter var f\u00f6rst\u00e5s ett enormt problem fr\u00e5n maj till och med augusti. Varje \u00e5r genomf\u00f6rde min mamma samma stora operation, skrev upp sig i k\u00f6n f\u00f6r att k\u00f6pa biljett i f\u00f6rk\u00f6pskassan, och sen kunde biljettk\u00f6pet dra ut p\u00e5 tiden i tre-fyra dagar. Och f\u00f6r att inte f\u00f6rlora sin plats i den l\u00e5nga k\u00f6n s\u00e5 ordnade kunderna sj\u00e4lva namnupprop. Om man inte hann ropa \u201dJa!\u201d n\u00e4r de ropade upp ens namn s\u00e5 \u00e5kte man ur k\u00f6n. Mitt och mammas efternamn Butko var ofta v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att uppfatta, och ibland uttalades det fel. Men namn som Petrov, Koroljov eller Ryzjikov h\u00f6rdes alltid tydligt och bra, r-ljudet studsade fram och tillbaka mellan stationens skyh\u00f6ga v\u00e4ggar.<\/p>\n\n\n\n

Att k\u00f6pa biljetter var f\u00f6rst\u00e5s ett enormt problem fr\u00e5n maj till och med augusti<\/p><\/blockquote><\/figure>\n\n\n\n

Jag var 9 \u00e5r n\u00e4r mamma ber\u00e4ttade f\u00f6r mig vilken \u00e4kta man hon tyckte jag skulle ta. Det \u00e4r ett av mina starkaste minnen av j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Kirovsk, d\u00e4r vi k\u00f6ade f\u00f6r biljetter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den var s\u00e5 enormt stor och s\u00e5 tom! M\u00e4nniskorna tedde sig som sm\u00e5 sandkorn inne i stationsbyggnaden. Och d\u00e4rinne doftade det av piroger med k\u00e5l, som s\u00e5ldes i buff\u00e9n. Jag minns ocks\u00e5 lemonaden \u201dKr\u00e4msoda\u201d och de smala och tunna glasen som tanten i buff\u00e9n slog upp lemonaden i. N\u00e4r jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen gick med mamma f\u00f6r att anm\u00e4la oss till k\u00f6n och sen st\u00e5 och v\u00e4nta f\u00f6r att k\u00f6pa t\u00e5gbiljetter, fr\u00e5gade jag henne: \u201dMamma, var kommer v\u00e5rt t\u00e5g att st\u00e5 n\u00e5nstans? Var \u00e4r utg\u00e5ngen till perrongen?\u201d<\/p>\n\n\n\n

Mamma svarade:<\/p>\n\n\n\n

– H\u00e4r g\u00e5r det inga t\u00e5g. Vi f\u00e5r \u00e5ka till Nya stan, d\u00e4r mormor bor, d\u00e4r stannar v\u00e5rt t\u00e5g.<\/p>\n\n\n\n

– Men varf\u00f6r g\u00e5r inte t\u00e5gen hit?<\/p>\n\n\n\n

– Det vet jag inte, det f\u00e5r du fr\u00e5ga pappa.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Pappa ber\u00e4ttade d\u00e5 en historia som gick ut p\u00e5 att byggjobbarna tagit miste p\u00e5 stad. Att de skulle bygga en station i Apatity, men att det blev Kirovsk. Att de s\u00e4kert var fulla.<\/p>\n\n\n\n

Pappa ber\u00e4ttade d\u00e5 en historia som gick ut p\u00e5 att byggjobbarna tagit miste p\u00e5 stad. Att de skulle bygga en station i Apatity, men att det blev Kirovsk. Att de s\u00e4kert var fulla.<\/p><\/blockquote><\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 levde jag med den historien alla kommande \u00e5ren, och j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Kirovsk fortsatte att st\u00e5 tom under min barndom \u00e4ven n\u00e4r det inte l\u00e4ngre beh\u00f6vdes k\u00f6as f\u00f6r biljetter. Jag och mina tjejkompisar brukade springa dit f\u00f6r att titta p\u00e5 statyn av Sergej Kirov, som stod uppst\u00e4lld p\u00e5 en stor balkong vid utg\u00e5ngen fr\u00e5n stationen. Balkongen fanns p\u00e5 insidan av byggnaden, i st\u00e4llet f\u00f6r utanf\u00f6r. Om vi hade pengar s\u00e5 k\u00f6pte vi oss piroger och lemonad. Vi ville g\u00e4rna ha pelmener, f\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar hade ber\u00e4ttat att det fanns en v\u00e4ldigt bra pelmenirestaurang p\u00e5 stationen. Men n\u00e4r jag var liten var d\u00f6rrarna till matsalen alltid st\u00e4ngda.<\/p>\n\n\n\n

D\u00f6rrarna \u00f6ppnades f\u00f6rst n\u00e4r ingen beh\u00f6vde stationen l\u00e4ngre, n\u00e4r det sista pendelt\u00e5get till Apatity hade g\u00e5tt, biljettkassorna var st\u00e4ngda, och de enorma b\u00e4nkarna av riktigt tr\u00e4 i v\u00e4ntsalen ocks\u00e5 var borta. Perestrojkan var h\u00e4r, och s\u00e5 f\u00f6rsvann Sovjetunionen.<\/p>\n\n\n\n

Ingen ville underh\u00e5lla den enorma gamla byggnaden. Vid mitten av 90-talet \u00f6verl\u00e4t kommunen byggnaden p\u00e5 privata h\u00e4nder. Och s\u00e5 en g\u00e5ng fattade stationsbyggnaden eld. Branden l\u00e4mnade ingenting efter sig, utom kala stenv\u00e4ggar och pelare. Sorg och ledsnad var det som m\u00e5nga av oss k\u00e4nde n\u00e4r vi betraktade de historiska ruinerna. Det var till och med tal om att riva byggnaden. Men det fanns inte pengar till det heller.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 \u00e4r vi framme vid v\u00e5ra dagar. P\u00e5 sommaren 2019 utarbetade stadsledningen grandiosa planer f\u00f6r den gamla stationsbyggnaden i Kirovsk. Den skulle restaureras och det skulle \u00f6ppnas en stor utst\u00e4llningshall. Planerna f\u00f6rverkligade emellertid aldrig. En expertutredning fastslog att de b\u00e4rande delarna av byggnaden var fallf\u00e4rdiga och att byggnaden inte skulle g\u00e5 att \u00e5terst\u00e4lla.<\/p>\n\n\n\n

Men stationen visade sig vara en h\u00e5rd n\u00f6t att kn\u00e4cka, och den st\u00e5r fortfarande kvar! Utan f\u00f6nster, d\u00f6rrar eller tak \u00e4r den fortfarande en plats dit s\u00e5v\u00e4l inv\u00e5nare som tillresande fr\u00e5n Kirovsk och Apatity kommer g\u00e5ende eller \u00e5kande. I augusti 2020 f\u00f6rvandlades v\u00e4ggarna p\u00e5 stationshuset i Kirovsk till arbetsytor f\u00f6r konstn\u00e4rer. Maria Chardikova fr\u00e5n Rostov vid Don vann tillsammans med Vjatjeslav Belov fr\u00e5n Sankt Petersburg konstt\u00e4vlingen Artmossf\u00e4r, fick ett stipendium och prydde sen stationsv\u00e4ggarna med fresker. S\u00e5 fick staden en ny sev\u00e4rdhet. Det finns ingenting liknande n\u00e5gon annanstans i Murmanskregionen!<\/p>\n\n\n\n

Men min fr\u00e5ga varf\u00f6r Kirovsk egentligen beh\u00f6vde en s\u00e5 stor j\u00e4rnv\u00e4gsstation, dit passagerarfj\u00e4rrt\u00e5gen aldrig har g\u00e5tt, fick inget svar. Jag tror inte p\u00e5 historien om att byggarna skulle ha tagit fel p\u00e5 stad. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att folk som vet n\u00e5got om byggverksamhet och projektering inte heller s\u00e4tter n\u00e5gon tilltro till den versionen.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att hitta svaret fick jag g\u00e5 till historien. Den enligt min mening mest sannolika versionen \u00e4r den att man p\u00e5 1930-talet, p\u00e5 en v\u00e5g av energisk utveckling av omr\u00e5det kring bergskedjan Chibiny och industrialiseringen av Murmanskregionen, ville g\u00f6ra Kirovsk till en viktig j\u00e4rnv\u00e4gsknutpunkt, varifr\u00e5n j\u00e4rnv\u00e4gen mot \u00f6stra Kolahalv\u00f6n skulle utg\u00e5. H\u00e4r planerades ny utvinning av mineralfyndigheter, och nya st\u00e4der och samh\u00e4llen skulle beh\u00f6va byggas.<\/p>\n\n\n\n

Mitt antagande styrks av arkivuppgifter, som jag hittat i Murmanskregionens statliga arkiv i Kirovsk. J\u00e4rnv\u00e4gsstationen byggdes f\u00f6r att kunna ta emot stora passagerarstr\u00f6mmar. Och bygget p\u00e5b\u00f6rjades 1934. Men stationen tog emot de f\u00f6rsta passagerarna f\u00f6rst 1939. Det \u00e4r lite underligt, f\u00f6r p\u00e5 den tiden fanns inte dessa byggprojekt som drog ut o\u00e4ndligt i tiden. En liten notis i tidningen Kirovskij rabotjij<\/em> fr\u00e5n den 4 december 1935 kastar emellertid lite ljus \u00f6ver g\u00e5tan.<\/p>\n\n\n\n

\u201dStationsbygget har stoppats \u2026 Det saknas pengar \u2026 F\u00f6r att slutf\u00f6ra bygget beh\u00f6vs en miljon rubel \u2026 Bygget kommer att fullf\u00f6ljas 1936\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Men det \u00e4r f\u00f6rst 1939 som man hittar ett omn\u00e4mnande i tidningarna om att stationen \u00e4r f\u00e4rdigbyggd. Men man hittar inga reportage om n\u00e5gon h\u00f6gtidlig invigning, intervjuer med de f\u00f6rsta passagerarna, bara tre foton inifr\u00e5n stationsbyggnaden. Inte ett ord om n\u00e5gon matsal eller fris\u00f6rsalong, n\u00e5got som myndigheterna gav order om efter att stationen tagits i drift.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r mycket sannolikt att de ambiti\u00f6sa planer som bolsjevikerna och pionj\u00e4rerna fr\u00e5n Kolahalv\u00f6ns polaromr\u00e5den hade p\u00e5 att t\u00e4mja omr\u00e5dena uppe i norr inte gick att genomf\u00f6ra just f\u00f6r att man varje dag och varje \u00e5r st\u00f6tte p\u00e5 osannolika sv\u00e5righeter. Det handlade ju inte om tr\u00e4skmarkerna vid Leningrad eller sanddynerna i Centralasien. H\u00e4r m\u00f6tte man berg, tundra och klippor. Hur skulle man bygga h\u00e4r? Det r\u00e4ckte inte med slagord och appeller. Och planerna var ju i sj\u00e4lva verket helt osannolika, sj\u00e4lva arkitekturen hos stationsbyggnaden och n\u00e5gra andra byggnader i Kirovsk vittnar om att man t\u00e4nkte sig n\u00e5got alldeles storartat.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 1930-talet b\u00f6rjade arkitekter i Sovjetryssland att i samband med projektering av nya st\u00e4der anv\u00e4nda en ny stil med en variation av dekorativa inslag, som valvb\u00e5gar, balkonger, stuckatur och kolonner. Det var p\u00e5 grund av det h\u00e4r modet som ett antal originella byggnader uppf\u00f6rdes i Kirovsk, bland annat j\u00e4rnv\u00e4gsstationen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I arkivmaterial fr\u00e5n tiden har jag hittat m\u00e5nga faktauppgifter som styrker tanken att Kirovsk faktiskt planerades som en st\u00f6rre knutpunkt f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gen i Chibinyomr\u00e5det. P\u00e5 norra stranden av sj\u00f6n Stora Vudjar planerade man bygga pionj\u00e4rl\u00e4ger, sommarhus f\u00f6r barnhems- och f\u00f6rskolebarn, semesterhem f\u00f6r arbetare och mycket annat. Idag inser man att alltihop var en utopi, staten hade varken n\u00e5gra pengar eller teknisk utrustning f\u00f6r att f\u00f6rverkliga projekten. Det saknades dessutom tid. N\u00e4r man \u00e4ntligen byggde f\u00e4rdig j\u00e4rnv\u00e4gsstationen och gjorde den tillg\u00e4nglig f\u00f6r passagerare stod landet inf\u00f6r andra stora h\u00e4ndelser: det var bara tv\u00e5 \u00e5r till dess att det stora fosterl\u00e4ndska kriget skulle bryta ut.<\/p>\n\n\n\n

Jag h\u00f6ll precis p\u00e5 att avsluta min artikel om j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Kirovsk n\u00e4r min moster Natalia, mammas yngsta syster, ringde mig.<\/p>\n\n\n\n

– Natalia, minns du j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Kirovsk?<\/p>\n\n\n\n

– Det \u00e4r klart jag g\u00f6r. Vi gick till stationen som p\u00e5 museum, allt var s\u00e5 fint d\u00e4r, n\u00e4r vi j\u00e4mf\u00f6rde med tr\u00e4barackerna som vi bodde i d\u00e5 tyckte att vi var p\u00e5 bio. Och vilken pelmenirestaurang det fanns d\u00e4r! V\u00e5r pappa arbetade f\u00f6r resten d\u00e4r som nattvakt.<\/p>\n\n\n\n

– Arbetade min morfar p\u00e5 stationen som nattvakt?<\/p>\n\n\n\n

– Javisst! Har inte mamma ber\u00e4ttat det f\u00f6r dig?..<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 kom det sig att min gamla v\u00e4n j\u00e4rnv\u00e4gsstationen yppade \u00e4nnu en av sina hemligheter f\u00f6r mig, den h\u00e4r g\u00e5ngen en familjehemlighet. Jag skulle inte bli f\u00f6rv\u00e5nad om den h\u00e4r hemligheten inte visar sig vara den sista \u2026<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En gammal j\u00e4rnv\u00e4gsstation yppar sina hemligheter.D\u00f6rrarna \u00f6ppnades f\u00f6rst n\u00e4r ingen beh\u00f6vde stationen l\u00e4ngre. Olga minns tillbaka till sin barndom, till den stora t\u00e5gstationen som skulle frakta allt och alla i Kirovsk. Vad h\u00e4nde med den? Text och bild: Olga Sjtjerbakova, journalist bosatt i Apatity\u00d6vers\u00e4ttning: Bengt Eriksson, \u00f6vers\u00e4ttare bosatt i G\u00f6teborg Min mamma sa en g\u00e5ng… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Sp\u00f6kstaden<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/116"}],"collection":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=116"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/116\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":282,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/116\/revisions\/282"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/resurser\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=116"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}