{"id":865,"date":"2018-03-21T10:31:22","date_gmt":"2018-03-21T10:31:22","guid":{"rendered":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/2018\/03\/21\/the-sociable-weaver\/"},"modified":"2021-12-17T14:37:48","modified_gmt":"2021-12-17T13:37:48","slug":"minnen-fran-svensk-finska-gransen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/minnen-fran-svensk-finska-gransen\/","title":{"rendered":"Minnen fr\u00e5n svensk-finska gr\u00e4nsen"},"content":{"rendered":"\n

Torne \u00c4lv<\/em> (2020)<\/p>\n\n\n\n

Ett slagsm\u00e5l p\u00e5 en bro, en kvinna som gl\u00f6mt sitt spr\u00e5k, en gammal man som sparkar tomt. Genom dessa minnesbilder skapas en korrespondens mellan det f\u00f6rflutna och framtiden, ett heml\u00e4ngtans arkiv.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

En resa l\u00e4ngs Torne \u00e4lv,
en resa genom minnet,
en resa mellan de levande och de d\u00f6da.
Vid mynningen: Haparanda.
P\u00e5 andra sidan \u00e4lven: Tornio.
8 km norrut: Nedre Vojakkala.
P\u00e5 andra sidan \u00e4lven: Ala-Vojakkala.
15 km norrut: Kukkola.
P\u00e5 andra sidan \u00e4lven: Kukkola.
25 km norrut: Karungi.
P\u00e5 andra sidan \u00e4lven: Karungi.
71 km norrut: \u00d6vertorne\u00e5.
P\u00e5 andra sidan \u00e4lven: Yletornio.<\/p>\n\n\n\n

Minne nr 1.<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Bron, Haparanda\/Torne\u00e5<\/strong>
1972\/07\/08<\/p>\n\n\n\n

\u201dOn tyyni nyt ei tule nyt, on tuuli nyt jo tyyntynyt\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det var i b\u00f6rjan p\u00e5 70-talet, vi hade varit \u00f6ver till Torne\u00e5 och kom g\u00e5ende p\u00e5 bron. Bron var en jobbig plats f\u00f6r det var ju d\u00e4r man passerade varandra, det var d\u00e4r det kunde bli br\u00e5k. Man hade ingenstans att fly riktigt. Vi var n\u00e5gra grabbar fr\u00e5n Haparanda och s\u00e5 m\u00f6tte vi n\u00e5gra finska grabbar, varav en av dom var v\u00e4ldigt full och b\u00f6rjade mucka med oss. Jag visste vem han var till och med, jag kan inte s\u00e4ga att jag k\u00e4nde honom, men n\u00e4stan lite. Pl\u00f6tsligt drog han upp en kniv och sa n\u00e5t i stil med \u201d\u00e4r du finsk eller \u00e4r du svensk?\u201d till min kusin, och han svarade \u201djag \u00e4r svensk\u201d, men p\u00e5 finska d\u00e5, och d\u00e5 drog killen fram kniven och skrek \u201d\u00e4r du finsk eller \u00e4r du svensk?\u201d. Min kusin f\u00f6rs\u00f6kte rusa d\u00e4rifr\u00e5n, men han blev st\u00e4lld mot bror\u00e4cket och till slut sa han \u201djag \u00e4r finsk, jag \u00e4r finsk, jag \u00e4r finsk\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Betongkajen<\/em> (2020)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minne nr 2.<\/h2>\n\n\n\n

Pappilanpankki<\/strong>
1969\/05\/14<\/p>\n\n\n\n

Kuu kiurusta kes\u00e4\u00e4,<\/em>
Puoli kuuta peipposesta,<\/em>
V\u00e4st\u00e4r\u00e4kist\u00e4 v\u00e4h\u00e4sen,<\/em>
P\u00e4\u00e4skysest\u00e4 ei p\u00e4iv\u00e4\u00e4k\u00e4\u00e4n<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag minns att min pappa och min faster brukade k\u00f6ra en vers om hur l\u00e5ngt sommaren hade kommit beroende p\u00e5 vilka flyttf\u00e5glar som kommit, men jag minns bara dom tv\u00e5 sista raderna. De tv\u00e5 f\u00f6rsta h\u00e4ngde jag inte riktigt med p\u00e5, de var sv\u00e5rare p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Jag hade inte riktigt koll p\u00e5 vad kiuru var f\u00f6r f\u00e5gel, peipponen hade jag h\u00f6rt talas om, men jag hade nog inte koll p\u00e5 att det var en bofink. Men v\u00e4ster\u00e4kki visste jag att det var en s\u00e4des\u00e4rla, den brukade komma och vicka p\u00e5 sin stj\u00e4rt d\u00e4r i stugan, och p\u00e4\u00e4skynen \u00e4r ju svala, den kunde jag ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Jag har ju inte samma ordf\u00f6rr\u00e5d p\u00e5 finska. Det kunde jag m\u00e4rka av om jag hade en diskussion med farsan, att han hade ett \u00f6vertag p\u00e5 grund av att han hade spr\u00e5ket. Jag minns att jag skulle skriva ett brev p\u00e5 finska till en tjej och fick fr\u00e5ga farsan om flera ord som jag inte kunde. Det \u00e4r ju lite som att \u2013 jag kan finska, men jag kan inte finska. Jag tycker det \u00e4r synd, men jag kan ju inte uttrycka mig lika v\u00e4l p\u00e5 finska som p\u00e5 svenska. Hur skulle jag kunna det? D\u00e5 skulle jag ha beh\u00f6vt g\u00e5 i finsk skola. Om jag hade haft ambiti\u00f6sa f\u00f6r\u00e4ldrar s\u00e5 kanske dom hade sagt \u201ddu f\u00e5r g\u00e5 i svensk skola, men du f\u00e5r g\u00e5 till din faster p\u00e5 eftermiddagen och prata finska\u201d, om vi hade varit av h\u00f6gre b\u00f6rd kanske dom hade gjort s\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Lugnets radioaff\u00e4r<\/em> (1958) arkivbild fr\u00e5n Haparanda Stads bildarkiv.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minne nr 3.<\/h2>\n\n\n\n

Fabriksgatan, Haparanda<\/strong>
1951\/11\/26<\/em><\/p>\n\n\n\n

Hevonen on h\u00e4st<\/em>
Pappi on pr\u00e4st<\/em>
Suola on salt<\/em>
Mallas on malt<\/em>
Kylm\u00e4 on kallt<\/em>
Kaikki on allt<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag minns att v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar sa att \u201dv\u00e5ra barn ska inte prata finska, dom ska g\u00e5 i svensk skola och l\u00e4ra sig svenska\u201d. Dom tyckte att vi bor ju i Sverige och d\u00e5 ska man prata svenska. Min mamma var v\u00e4ldigt noga med att bara prata svenska med oss hemma ocks\u00e5, \u00e4ven om de kunde prata finska sinsemellan. Jag minns att jag trodde att jag kunde prata finska men n\u00e4r jag b\u00f6rjade jobba i aff\u00e4r n\u00e4r jag var 14 s\u00e5 ins\u00e5g jag att jag inte f\u00f6rstod n\u00e5t alls. Jag stod d\u00e4r som ett f\u00e5n och visste inte vad dom sa. Det kanske ocks\u00e5 berodde p\u00e5 att det var standardfinska dom pratade, jag vet inte. P\u00e5 svenska heter det l\u00f6k, p\u00e5 me\u00e4nkieli sa man l\u00f6kia men p\u00e5 finska heter det sipuli, det \u00e4r ju en helt annan sak. Jag har nog aldrig kunnat finska, me\u00e4nkieli f\u00f6rstod jag v\u00e4l en del n\u00e4r jag var liten, men jag har inte kunnat prata det sj\u00e4lv, man kommer ju ifr\u00e5n det n\u00e4r man inte har bott d\u00e4r. Om jag kollar p\u00e5 n\u00e5got finskt program nu s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag inte alls vad de s\u00e4ger. Jag har nog inte s\u00e5 mycket att s\u00e4ga om det d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Happis boys<\/em> (2020)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minne nr 4.<\/h2>\n\n\n\n

Ker\u00e4sjoki<\/strong>
1944\/09\/01<\/p>\n\n\n\n

\u201dHaaparanta on k\u00e4pykyl\u00e4 verratuna Tornioon\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Tornedalsfinska och \u00e4ven finska \u00e4r ju ett lite sk\u00e4mmigt spr\u00e5k, lite underklass. M\u00e5nga har tagit avst\u00e5nd fr\u00e5n det. Kanske med hj\u00e4lp av sina f\u00f6r\u00e4ldrar, de har ju markerat: det h\u00e4r \u00e4r inte viktigt, och d\u00e5 har man inte varit intresserad f\u00f6rr\u00e4n kanske n\u00e4r det redan var f\u00f6rsent. Det \u00e4r n\u00e5t slags konstigt sj\u00e4lvf\u00f6rakt mot sitt eget spr\u00e5k. Det \u00e4r n\u00e5nting med den h\u00e4r bonnigheten som \u00e4r lite skamlig, det \u00e4r lite sk\u00e4mmigt att visa sina bonniga r\u00f6tter, man kanske k\u00e4nner sig som andra klassens medborgare.<\/p>\n\n\n\n

En kompis mamma har ber\u00e4ttat att n\u00e4r hon kom till skolan f\u00f6rsta dagen s\u00e5 pratade l\u00e4raren svenska och hon fattade ingenting. Men man l\u00e4rde sig ju, s\u00e5 var det i byarna iallafall. I vuxen \u00e5lder n\u00e4r hon var i Lule\u00e5 med sin syster och systern b\u00f6rjade prata finska eller me\u00e4nkieli s\u00e5 hyschade hon sj\u00e4lv henne, ungef\u00e4r som att \u201dmen kan du inte prata svenska\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Happis girls<\/em> (2020)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minne nr 5.<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Basketplanen, Haparanda strandpromenad<\/strong>
2020\/06\/05<\/p>\n\n\n\n

\u201dId\u00e4st\u00e4 ikuinen helle\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r ju sj\u00e4lv finsk s\u00e5 det finns inget negativt i mina ord, men de har ju haft lite sv\u00e5rare att l\u00e4ra sig andra spr\u00e5k och det \u00e4r s\u00e4kert ocks\u00e5 efter kriget som de har blivit lite mer \u2013 inst\u00e4ngda eller patriotiska, eller hur man nu ska s\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n

Men det kommer ju j\u00e4ttemycket finnar hit nu, vi f\u00e5r ju inte fara dit men de kommer hit, de far till Snusgrossen och h\u00e4mtar snus och tar med det dit och s\u00e4ljer det, eller \u201danv\u00e4nder f\u00f6r eget bruk\u201d. Men jag har h\u00f6rt att det var mer f\u00f6rut, det var inte min tid d\u00e5 men jag har h\u00f6rt att dom brukade sl\u00e5ss h\u00e4r vid bron, att finskg\u00e4ngen kom hit och s\u00e5 m\u00f6ttes dom. Jag vet inte exakt n\u00e4r det var, men jag h\u00f6rde det n\u00e4r jag var liten s\u00e5 jag antar att det m\u00e5ste vara typ 20-30 \u00e5r sen. Kommer du ih\u00e5g n\u00e4r det var hockey-vm och s\u00e5nt? Du vet, typ om Sverige vann s\u00e5 for svenskarna till finska sidan i sina bilar med svenska flaggan, och alla finnar blev j\u00e4vligt arga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Hus fan<\/em> (2020)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minne nr 6.<\/h2>\n\n\n\n

Skomakargatan, Haparanda<\/strong>
1984\/03\/19<\/p>\n\n\n\n

\u201dVilu ja n\u00e4lk\u00e4 tappelivat\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r inte s\u00e5 direkt att n\u00e5gon kallar dig \u201dfinnj\u00e4vel\u201d, det \u00e4r mer att det antyds saker. Det var en finsk \u00f6vers\u00e4ttare som hade k\u00f6pt kaffe n\u00e4r jag jobbade p\u00e5 Haparandabladet och d\u00e5 sa en tjej som jobbade som inskrivare d\u00e4r \u201djaha, nu kommer hon d\u00e4r med finnkaffet\u201d, ungef\u00e4r som att det var mycket s\u00e4mre \u00e4n det svenska kaffet. S\u00e5na d\u00e4r grejer h\u00e4nde ofta, pikar som fl\u00f6g genom luften. En kille i min parallellklass satt p\u00e5 pizzerian och klagade p\u00e5 att det bara bodde finnar i Haparandra, trots att han sj\u00e4lv hade finskt efternamn. Man kan s\u00e4ga att svenskarna har varit dryga i k\u00e4ften och finnarna har slagit svennarna p\u00e5 k\u00e4ften, om man ska vara lite brutal.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag blev kallad hurri i Finland gjorde det inte lika ont. P\u00e5 n\u00e5t s\u00e4tt k\u00e4nde jag att jag kunde hantera finnarna b\u00e4ttre, att jag hade n\u00e5gon slags styrka som svensk. Men om man d\u00e4remot blev ansatt som finne i Haparanda, d\u00e5 var det j\u00e4vligt jobbigt. P\u00e5 n\u00e5t s\u00e4tt s\u00e5 kanske man t\u00e4nkte \u201ddet \u00e4r b\u00e4ttre att vara svensk\u201d, n\u00e5gonstans i bakhuvudet. Jag tror att det fanns d\u00e4r, den d\u00e4r k\u00e4nslan av att det var lite finare att vara fr\u00e5n Sverige.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Packhusgatan <\/em>(2020)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minne nr 7.<\/h2>\n\n\n\n

Storgatan, Haparanda<\/strong>
1993\/12\/14<\/p>\n\n\n\n

\u201dPotkasi tyhj\u00e4\u00e4\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag minns n\u00e4r min farfar dog, jag var fyra \u00e5r n\u00e4r han pl\u00f6tsligt signade ihop inne p\u00e5 Wahlstr\u00f6ms m\u00f6belaff\u00e4r p\u00e5 Storgatan i Haparanda. Han hade f\u00e5tt en hj\u00e4rtinfarkt och dog p\u00e5 fl\u00e4cken. P\u00e5 begravningen kommer jag ih\u00e5g att jag f\u00f6rs\u00f6kte kika ner i kistan f\u00f6r att se om det verkligen var min farfar som l\u00e5g d\u00e4rinne. Jag minns att jag t\u00e4nkte: Jag borde vara ledsen, men det \u00e4r jag inte, jag kan \u00e4nd\u00e5 inte prata med honom, han snackar ju bara finska. I min generation \u00e4r det ingen som pratar finska. N\u00e4r jag fr\u00e5gar min pappa varf\u00f6r han inte har l\u00e4rt oss s\u00e5 s\u00e4ger han att han inte tyckte det var n\u00e5gon id\u00e9, han tyckte att det k\u00e4ndes onaturligt att prata finska med oss, hans egen finska hade blivit rostig efter att han flyttat fr\u00e5n Haparanda, och n\u00e4stan alla v\u00e5ra finska sl\u00e4ktingar var d\u00f6da, det fanns ingen f\u00f6r oss att prata med.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n

Categories<\/span>Lynn Anjou<\/a><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett slagsm\u00e5l p\u00e5 en bro, en kvinna som gl\u00f6mt sitt spr\u00e5k, en gammal man som sparkar tomt. Genom dessa minnesbilder skapas en korrespondens mellan det f\u00f6rflutna och framtiden, ett heml\u00e4ngtans arkiv.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2759,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[19],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/865"}],"collection":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=865"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/865\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2866,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/865\/revisions\/2866"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2759"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=865"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=865"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=865"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}