{"id":2786,"date":"2021-12-10T18:29:01","date_gmt":"2021-12-10T17:29:01","guid":{"rendered":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/?p=2786"},"modified":"2021-12-17T14:41:37","modified_gmt":"2021-12-17T13:41:37","slug":"dar-du-ar-fodd-dar-kommer-du-till-nytta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/dar-du-ar-fodd-dar-kommer-du-till-nytta\/","title":{"rendered":"\u201dD\u00e4r du \u00e4r f\u00f6dd, d\u00e4r kommer du till nytta\u201d"},"content":{"rendered":"\n

Huvudpersonerna i den h\u00e4r historien h\u00f6r verkligen hemma i Karelen, d\u00e4r de \u00e4r f\u00f6dda, har vuxit upp, utbildat sig och arbetat i m\u00e5nga \u00e5r.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Angelika Chudjakova har utbildat sig p\u00e5 teateravdelningen vid Karelska kulturskolan. Senare har hon arbetat p\u00e5 kulturhuset i samh\u00e4llet Novaja Vilga. Det g\u00e5r sannolikt inte att r\u00e4kna ut hur m\u00e5nga festarrangemang, t\u00e4vlingar och konserter hon anordnat under 26 \u00e5r. Folk i samh\u00e4llet minns fortfarande hennes komiska folkloristiska duo tillsammans med kollegan och v\u00e4ninnan Jevgenija. Hon har planterat tr\u00e4d, sysslat med att inreda lekplatser, och st\u00e4ndigt hittat p\u00e5 roliga och intressanta saker. Det vet jag s\u00e4kert, f\u00f6r jag har sj\u00e4lv varit s\u00e5v\u00e4l \u00e5sk\u00e5dare som vittne, och ibland ocks\u00e5 deltagare, i allt detta.<\/p>\n\n\n\n

Jag gick i samma klass som Elsa Vuori (numera Dmitrijeva). \u00d6ver huvud taget fanns det gott om barn fr\u00e5n finska familjer i v\u00e5r skola. Det \u00e4r s\u00e4kert d\u00e4rf\u00f6r som jag tycker att finska f\u00f6r- eller efternamn inte k\u00e4nns speciellt \u201dfr\u00e4mmande\u201d. De h\u00e4r barnen \u00e4r en del av min barndom och min skolg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Hon och jag h\u00f6ll verkligen ihop i skolan, och vi brevv\u00e4xlar fortfarande, ringer till varandra och ses ibland n\u00e4r hon kommer till Petrozavodsk. N\u00e4r hon och jag promenerar p\u00e5 huvudgatan i staden \u00e4r det folk som d\u00e5 och d\u00e5 hejdar henne och h\u00e4lsar glatt. Det \u00e4r inte s\u00e5 konstigt, hon har m\u00e5nga elever, kollegor och n\u00e4ra bekanta kvar h\u00e4r. Efter att hon studerat vid avdelningen f\u00f6r finsk-ugriska spr\u00e5k vid Petrozavodsk universitet arbetade Elsa som guide och tolk med turistgrupper fr\u00e5n Finland. P\u00e5 1990-talet kom en nedg\u00e5ng i turismen, och resef\u00f6retaget la ner. Hon fick arbete p\u00e5 en skola d\u00e4r hon sen undervisade i finska i 18 \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
M\u00f6te med klasskamrater i Petrozavodsk. Fr\u00e5n v\u00e4nster: Irma, Tatiana, Elsa och Tatiana.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4nde det sig att b\u00e5de Elsa och Angelika flyttade till Finland, och till och med till samma stad. Elsa flyttade till Finland f\u00f6r 10 \u00e5r sen. Beslutet att flytta var inte l\u00e4tt och tog l\u00e5ng tid att fatta.<\/p>\n\n\n\n

Elsa ber\u00e4ttar:<\/p>\n\n\n\n

– Vi stod i k\u00f6 f\u00f6r att f\u00e5 flytta i 12 \u00e5r. Under den tiden dog min mamma och min man. Min pappa hade g\u00e5tt bort redan tidigare. Han skulle inte ha haft s\u00e5dana problem med att flytta som vi hade, eftersom han var f\u00f6re detta finsk medborgare och skulle ha kunnat flytta till hemlandet utan att beh\u00f6va v\u00e4nta p\u00e5 tur. Fast jag h\u00f6rde aldrig pappa prata om att han ville \u00e5terv\u00e4nda till Suomi.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det sen blev v\u00e5r tur var det min dotter med familj som \u00e5kte f\u00f6rst, sen jag ett \u00e5r senare, och efter ytterligare tv\u00e5 \u00e5r min son med familj.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Dottern valde att bos\u00e4tta sig i Kotka. Jag var inte orolig \u00f6ver hur livet skulle bli i Finland. Jag beh\u00e4rskar finskan, jag har sett hur man lever i Finland efter ett otal resor till sl\u00e4ktingar d\u00e4r och efter bes\u00f6k med ryska turister. En m\u00e5nad efter flytten tog jag arbete som l\u00e4rare i finska f\u00f6r inflyttade. D\u00e4r arbetade jag i tv\u00e5 \u00e5r. Sen kunde jag inte arbeta kbvar, eftersom mitt ryska diplom inte \u00e4r validerat. Och jag var redan f\u00f6r mycket till \u00e5ren kommen f\u00f6r att b\u00f6rja l\u00e4ra mig n\u00e5got nytt och avl\u00e4gga examina.<\/p>\n\n\n\n

Nu bor vi allihop i Kotka. Det \u00e4r en underbar liten stad p\u00e5 stranden av Finska viken och med en intressant historia. Stadens historia \u00e4r f\u00f6rknippad med Ryssland. Det \u00e4r kanske d\u00e4rf\u00f6r vi s\u00e5 snabbt vande oss vid livet h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure><\/div>\n\n\n\n

F\u00f6r Angelika var det inte helt l\u00e4tt att skiljas fr\u00e5n det invanda livet:<\/p>\n\n\n\n

– Vi flyttade till Finland f\u00f6r 5 \u00e5r sen inom repatrieringsprogrammet f\u00f6r ingermanl\u00e4ndare, allts\u00e5 med st\u00f6d av min mans r\u00f6tter. Programmet h\u00f6ll just p\u00e5 att avslutas, och vi \u201dhoppade p\u00e5 t\u00e5get i sista minuten\u201d, som man brukar s\u00e4ga. Vi funderade l\u00e4nge innan, och best\u00e4mde oss \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r att prova, och sa till oss sj\u00e4lva att man alltid kan komma tillbaka. Det var inget enkelt beslut. Vi l\u00e4mnade ju allt i Karelen! Arbeten vi trivdes med, dottern som var studentska, v\u00e5ra intressen, v\u00e4nner och anh\u00f6riga \u2026 Alla f\u00f6rstod inte v\u00e5rt beslut, och jag vet att m\u00e5nga tyckte att vi gjorde fels \u2026 Som alltid var det v\u00e5ra anh\u00f6riga och k\u00e4ra v\u00e4nner som st\u00f6ttade oss. Det blev m\u00e5nga sv\u00e5righeter, men vi \u00f6vervann alla. Vi samlade ihop alla n\u00f6dv\u00e4ndiga papper. Min man gick konsul\u00e4ra kurser i finska och avlade examina. S\u00e5 fick vi v\u00e5rt tillst\u00e5nd. Det hela \u00e4r ju ett dyrt n\u00f6je ocks\u00e5. Tack till min mans mamma f\u00f6r ekonomiskt st\u00f6d. Vi bosatte oss i Kotka, eftersom en kusin till min man med familj redan bodde d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Vi flyttade tillsammans med min mans mamma. Hon var d\u00e5 83 \u00e5r gammal. Den h\u00e4r lilla men mycket starka kvinnan hade haft ett l\u00e5ngt ifr\u00e5n l\u00e4tt, utan tungt liv. Men hennes krafter r\u00e4ckte alltid till f\u00f6r att \u00e4lska och vara god mot barn, barnbarn och oss sv\u00e4rd\u00f6ttrar. Efter en sv\u00e5r sjukdom gick hon bort, och vi begravde henne i Finland. Och vi minns henne alltid med v\u00e4rme och enorm respekt.<\/p>\n\n\n\n

Vi har inr\u00e4ttat oss fantastiskt v\u00e4l p\u00e5 det nya st\u00e4llet! Kotka \u00e4r en handelsstad, den \u00e4r liten och hemtrevlig. Den kallas \u201dparkernas stad\u201d. Vi flyttade p\u00e5 v\u00e5ren, allt blommade och doftade, och det l\u00e5g ett nytt och intressant liv i luften.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Angelika i rollen som Chanel.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r jag gick igenom nyheterna nyligen p\u00e5 sociala media fick jag se Elsa och Angelika p\u00e5 samma foto! K\u00e4nner de varandra? Fantastiskt! Alltihop verkar ju vara en tillf\u00e4llighet, men man brukar ju s\u00e4ga att alla tillf\u00e4lligheter lyder sina lagar. Sk\u00e4let till att de tr\u00e4ffats var ett gemensamt intresse: de hade tr\u00e4ffats p\u00e5 en resa till Helsingfors f\u00f6r att se en utst\u00e4llning av Ilja Repins verk.<\/p>\n\n\n\n

Elsa:<\/p>\n\n\n\n

– Vi kom att prata med varandra, och det visade sig att Angelika k\u00e4nner min dotter. De \u00e4r b\u00e5da aktiva i en teaterstudio. Och nu leder Angela en folkloreteater inom det rysk-finska s\u00e4llskapet Arbor Mundi, d\u00e4r jag ocks\u00e5 \u00e4r aktiv. V\u00e4rlden \u00e4r liten, brukar man s\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n

Angelika:<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r v\u00e4ldigt glad \u00f6ver att vi l\u00e4rt k\u00e4nna varandra. Elsa \u00e4r en positiv, hj\u00e4rtlig och bra person. Hon \u00e4r en av oss, som jag brukar s\u00e4ga. Som medlem i v\u00e5r folkloristiska teatergrupp \u00e4r hon artistisk och talangfull.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n

Elsa och Angelika ger aktivt utlopp f\u00f6r sin artistiska f\u00f6rm\u00e5ga och sina talanger. Kommunledningen i Kotka utlyste en t\u00e4vling, och Angelika skrev ihop tv\u00e5 mindre projekt. De fick bidrag, och i september i \u00e5r genomf\u00f6rde de en quest kring motiv ur eposet Kalevala<\/em>, som de kallade \u201dP\u00e5 jakt efter Sampos kvarn\u201d. I januari n\u00e4sta \u00e5r genomf\u00f6rs en folkloristisk f\u00f6rest\u00e4llning som heter \u201dH\u00e4xgr\u00f6t\u201d, som man redan \u00e4r i g\u00e5ng med att f\u00f6rbereda. I november blir det premi\u00e4r f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen \u201dDen egendomliga Mrs. Savage\u201d efter en pj\u00e4s av John Patrick. Innan dess har man spelat f\u00f6rest\u00e4llningen \u201d\u00c5tta \u00e4lskande kvinnor\u201d efter en pj\u00e4s av Robert Thomas, d\u00e4r Angelika spelade den lite runda Chanel. Av v\u00e5rt umg\u00e4nge har jag f\u00f6rst\u00e5tt att de b\u00e5da damerna \u00e4r st\u00e4ndigt upptagna, de \u00e4r hela tiden p\u00e5 v\u00e4g och p\u00e5 spr\u00e5ng, p\u00e5 bio, till en f\u00f6rest\u00e4llning, till en tr\u00e4ff med v\u00e4nner. De har ingen tid att ha tr\u00e5kigt!<\/p>\n\n\n\n

Men saknar de Ryssland? Vad har de kvar i Karelen? Vilka minnen \u00e4r de mest v\u00e4rdefulla? Har de funderat p\u00e5 att \u00e5terv\u00e4nda till Ryssland?<\/p>\n\n\n\n

Elsa:<\/p>\n\n\n\n

– Jag anser att jag har mina r\u00f6tter i Karelen och i Ryssland. D\u00e4r har jag vuxit upp, f\u00e5tt min utbildning och mina erfarenheter fr\u00e5n arbetslivet. Min pappa f\u00f6ddes i Finland, i Tammerfors. Han kom till Sovjetunionen som mycket ung. Han levde sitt liv i Sovjetunionen. Min mamma \u00e4r ingermanl\u00e4ndska fr\u00e5n Gattjina. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar tr\u00e4ffades och gifte sig i Karelen. Pappa har kvar sl\u00e4kt i Finland, och han br\u00f6t inte kontakten med dem. Och jag forts\u00e4tter att h\u00e5lla kontakt med dem.<\/p>\n\n\n\n

Till de varmaste minnena h\u00f6r mitt deltagande i den finska k\u00f6ren Inkeri i ingermanl\u00e4ndska f\u00f6reningen f\u00f6r finnar i Karelen. Jag sj\u00f6ng i k\u00f6ren i n\u00e4stan 20 \u00e5r. En underbar grupp, vackra s\u00e5nger och turn\u00e9er med framtr\u00e4danden. Det finns m\u00e5nga fina minnen!<\/p>\n\n\n\n

Och det \u00e4r v\u00e4rdefullt f\u00f6r mig att man i min familj alltid talade finska, s\u00e5 det \u00e4r mitt modersm\u00e5l. Tack vare sl\u00e4kten s\u00e5 har jag och min bror bevarat spr\u00e5ket. Pappa sa alltid att spr\u00e5kkunskaper kan hj\u00e4lpa mig att f\u00f6rtj\u00e4na mitt dagliga br\u00f6d. Och s\u00e5 blev det.<\/p>\n\n\n\n

Jag har inga planer p\u00e5 att \u00e5terv\u00e4nda till Ryssland, eftersom mina barn, barnbarn och till och med ett barnbarn finns h\u00e4r. Jag bes\u00f6ker Ryssland, men inte s\u00e4rskilt ofta. N\u00e4r jag f\u00e5r problem med h\u00e4lsan reser jag till Petrozavodsk f\u00f6r att f\u00e5 behandling.<\/p>\n\n\n\n

Angelika:<\/p>\n\n\n\n

– Mina dyraste minnen fr\u00e5n livet i Ryssland, det \u00e4r minnena av familjen och v\u00e4nnerna, om n\u00e4ra och k\u00e4ra, utan vilka livet inte har n\u00e5gon mening. Hela min utveckling \u00e4r f\u00f6rknippad med dem, fr\u00e5n f\u00f6delsen och fram till idag. I v\u00e5r tid av tekniska framsteg blir avst\u00e5nden allt kortare, och inte ens de nu st\u00e4ngda gr\u00e4nserna kan hindra det, man har m\u00f6jlighet att f\u00e5 se sina n\u00e4ra och prata med dem varje dag, – det \u00e4r ju v\u00e4rt mycket! Hurra f\u00f6r fram\u00e5tskridandet!<\/p>\n\n\n\n

Till hemlandet reser vi i m\u00e5n av m\u00f6jlighet. Och vi g\u00f6r det alltid med gl\u00e4dje och k\u00e4rlek! Vi l\u00e4ngtar. Samtidigt har vi det bra i Finland. Man kan f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv, det viktigaste \u00e4r att inte bli sittande med h\u00e4nderna i kors och overksam tunga, inte sk\u00e4lla p\u00e5 allt och alla och beskylla alla f\u00f6r sin egen otillfredsst\u00e4llelse. Allt beror i m\u00e5ngt och mycket p\u00e5 oss sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n

I dagens v\u00e4rld \u00e4r det inte s\u00e5 s\u00e4llsynt att folk flyttar till andra st\u00e4der och andra l\u00e4nder, l\u00e4mnar sina hemtrakter och sin invanda omgivning. Och hur var det med det gamla tales\u00e4ttet? M\u00f6jligen kan man formulera det s\u00e5 h\u00e4r: \u201dD\u00e4r du g\u00f6r dig nyttig, d\u00e4r kan du ocks\u00e5 trivas\u201d.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6versatt fr\u00e5n ryska av Bengt Eriksson.<\/em><\/p>\n

Categories<\/span>Tatiana Polkova,<\/a><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Huvudpersonerna i den h\u00e4r historien h\u00f6r verkligen hemma i Karelen, d\u00e4r de \u00e4r f\u00f6dda, har vuxit upp, utbildat sig och arbetat i m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":2787,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[22],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2786"}],"collection":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2786"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2786\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2869,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2786\/revisions\/2869"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2787"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2786"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2786"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/granser\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2786"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}