{"id":425,"date":"2022-10-13T14:06:44","date_gmt":"2022-10-13T12:06:44","guid":{"rendered":""},"modified":"2022-10-13T14:06:44","modified_gmt":"2022-10-13T12:06:44","slug":"samernas-hem-historiskt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/2022\/10\/13\/samernas-hem-historiskt\/","title":{"rendered":"Mitt hem \u00e4r min b\u00f6rda – en f\u00f6rsta skildring av samernas liv i norr"},"content":{"rendered":"\n

I v\u00e5r vanliga f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld \u00e4r hemmet n\u00e5got station\u00e4rt, med tak och v\u00e4ggar. N\u00e5got som vi brukar kalla min borg, d\u00e4r varje m\u00e4nniska k\u00e4nner sig trygg och s\u00e4ker. Men det finns folk, f\u00f6r vilka denna monumentala stabilitet inte har n\u00e5gon som helst betydelse, f\u00f6r vilka deras hem alltid finns med dem p\u00e5 varje resa, \u00e4ven den l\u00e4ngsta.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Lapponia (Lappland) utgiven 1673<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

O<\/span>m ett s\u00e5dant folk ber\u00e4ttar ett stort traktat med titeln Lapponia<\/em> som utkom \u00e5r 1673. F\u00f6rfattaren till detta fundamentala verk heter Johannes Schefferus. Lapponia<\/em> var det f\u00f6rsta tryckta verket p\u00e5 1600-talet som ber\u00e4ttade f\u00f6r v\u00e4rlden om ursprungsbefolkningen i S\u00e1pmi, deras historia, natur, kultur och vardagsliv.<\/p>\n\n\n\n

Johannes Schefferus, f\u00f6dd 1621 i den d\u00e5 tyska staden Strassburg d\u00e4r han ocks\u00e5 fick en lysande utbildning vid universitetet, reste mycket och umgicks med ledande l\u00e4rda lingvister i tiden samt ut\u00f6kade st\u00e4ndigt sina kunskaper. \u00c5r 1648 erbj\u00f6ds Schefferus befattningen som professor i retorik och politik vid Uppsala akademi i Sverige. Drottning Christina tog med stort intresse emot den unge l\u00e4rde. Han \u00e5tnj\u00f6t \u00e4nda till sin d\u00f6d den kungliga familjens n\u00e5d, och hans verk Svecia literata<\/em> d\u00e4r han sammanfattade alla svenska tryckta och handskrivna k\u00e4llor, gav honom namnet den svenska litteraturens och historieskrivningens fader.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 1670 gav vetenskapskollegiet f\u00f6r historia Johannes Schefferus i uppdrag att skriva en vetenskaplig traktat om ”lappl\u00e4ndarna” och deras land. Han tog med f\u00f6rtjusning itu med arbetet.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Johannes Schefferus (1621-1679)<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Fram till 1600-talet<\/strong> var samerna (som i \u00e4ldre tider kallades lappar) ett fritt folk. Dit renarna r\u00f6rde sig vandrade \u00e4ven de, d\u00e4rf\u00f6r att utan renen kunde man inte t\u00e4nka sig detta nordliga nomadfolks liv. De vandrade omkring i skogar och p\u00e5 fj\u00e4ll, fiskade och jagade, och de beh\u00f6vde ingen fast boplats.<\/p>\n\n\n\n

Efter ett dekret fr\u00e5n den svenske kungen Karl IX blev det stopp f\u00f6r samernas fria liv som nomader. Enligt det kungliga dekretet tilldelades samerna s\u00e4rskilda markomr\u00e5den och tvingades begr\u00e4nsa sin nomadiska livsf\u00f6ring till territoriet inom dessa gr\u00e4nser. Det blev f\u00f6rbjudet att \u00f6verl\u00e5ta den p\u00e5 n\u00e5gon annan. Och \u00e4n idag har de f\u00f6rblivit trogna sin ursprungliga nomadiska livsstil, men nu inom gr\u00e4nserna f\u00f6r deras tilldelade territorium.<\/p>\n\n\n\n

\u201dDe sl\u00e5r upp sina hyddor n\u00e5gonstans i en skog, ovanf\u00f6r en flod, vid en sj\u00f6 eller ett fj\u00e4ll, och under n\u00e5gra dagar sysslar de med att fiska och jaga, och vandrar sedan vidare till andra och bekv\u00e4mare platser\u201d, ber\u00e4ttas i Lapponia<\/em>. Och sk\u00e4let till dessa st\u00e4ndiga f\u00f6rflyttningar fr\u00e5n plats till plats var s\u00f6kandet efter livsuppeh\u00e4lle.<\/p>\n\n\n\n

\n

Lapparna monterar ner sina boningar, packar ihop dem och p\u00e5 vintern f\u00e4ster man dem p\u00e5 sl\u00e4dar, p\u00e5 andra sl\u00e4dar packar man sitt husger\u00e5d, och forslar sedan detta fr\u00e5n plats till plats. <\/em><\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 sommaren l\u00e4gger man sin boning p\u00e5 rensadlar, l\u00e4gger ett t\u00e4cke, som kallas \u201dtobbis\u201d, under sadeln f\u00f6r att inte skada renens rygg, och lastar sedan allt bohag packat i s\u00e4ckar och knyten.<\/em><\/p>\nUr Lapponia av J. Schefferus.<\/cite><\/blockquote>\n\n\n\n

Vid lastning och f\u00f6rflyttning iakttogs alltid en viss ordning, som ingen gjorde avsteg ifr\u00e5n. Fr\u00e4mst i karavanen gick vanligen familjens \u00f6verhuvud och f\u00f6rde de som ovan beskrivet lastade renarna, efter honom kom hans hustru, ocks\u00e5 hon med renar. L\u00e4ngre bak drev barnen och dr\u00e4ngarna renhjorden. L\u00e4ngst bak i processionen gick den som hade i uppdrag att b\u00e4ra trolltrumman. <\/p>\n\n\n\n

\n

Observera! Trolltrumman har varit ett omistligt attribut i samernas liv i alla tider. Trumman ger svar p\u00e5 allt som oroar och bekymrar samen, alltifr\u00e5n ett samtal med andarna och till att \u00e5terfinna en bortsprungen ren.<\/em><\/p>\nUr Lapponia av J. Schefferus.<\/cite><\/blockquote>\n\n\n\n

De lastade renarna gick en efter en i en l\u00e5ng rad. S\u00e5 r\u00f6rde sig hela karavanen tills man hittade en plats att stanna p\u00e5. D\u00e4r blev man kvar ett antal dagar eller veckor. Man reste genast det t\u00e4lt som f\u00f6r dessa nordm\u00e4n ersatte en boning.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Packning p\u00e5 en ren s\u00e5 som det beskrivs av Johannes Schefferus 1673.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Fj\u00e4llsamerna (Fiaellapper) arrangerar sitt bost\u00e4lle annorlunda \u00e4n skogssamerna (Granlapper). De f\u00f6rstn\u00e4mnda \u00e5terkommer till samma plats f\u00f6rst ett \u00e5r senare, och bryr sig d\u00e4rf\u00f6r inte om att g\u00f6ra den s\u00e4rskilt permanent, medan den senare gruppen f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 den att likna en fastare boning. N\u00e4r fj\u00e4llsamerna l\u00e4mnar ett bost\u00e4lle monterar de ner det, medan skogssamerna l\u00e5ter det st\u00e5 bevarat, d\u00e5 de r\u00e4knar med att relativt snart vara tillbaka, ber\u00e4ttar Johannes Schefferus i Lapponia<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r de byggde sin hydda b\u00f6rjade de med grunden: man slog ner fyra st\u00f6rar i marken i h\u00f6rnen av en fyrh\u00f6rning och f\u00f6rband dem sinsemellan med hj\u00e4lp av tre tv\u00e4rsl\u00e5ar (i sidan och p\u00e5 baksidan). Den fr\u00e4mre delen, d\u00e4r ing\u00e5ngen fanns, l\u00e4mnades fri. I tv\u00e4rsl\u00e5arna f\u00e4stes l\u00e4ngre st\u00e4nger, som placerades s\u00e5 att de n\u00e4stan gick ihop i toppen, och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt bildade n\u00e5got som liknade en fyrsidig pyramid. N\u00e4r stommen var klar drog man \u00f6ver ett stycke specialsytt och formanpassat stycke billigt yllematerial. Mer v\u00e4lb\u00e4rgade familjer drog dessutom \u00f6ver en duk i l\u00e4rft som skydd mot regn och ov\u00e4der. S\u00e5 arrangerade fj\u00e4llsamerna sina hyddor. N\u00e4r de sedan flyttade till en ny plats packade de ihop hyddorna och fraktade dem med sig.<\/p>\n\n\n\n

De nordliga skogssamerna upptr\u00e4dde n\u00e5got annorlunda. Ibland drev de ner sex st\u00f6ttor som gick ihop upptill och t\u00e4ckte dem med gran- och tallkvistar eller med bark fr\u00e5n samma tr\u00e4d, s\u00e5 att de bildade ett konformat bygge. Men ibland kl\u00e4dde de bygget med bj\u00f6rkbark, eller n\u00e4ver. F\u00f6r att den skulle bli mjuk och formbar kokade man ofta f\u00f6rst n\u00e4vern innan den anv\u00e4ndes. Som t\u00e4ckmaterial anv\u00e4ndes ocks\u00e5 p\u00e4lsar av djur. En s\u00e5dan arkitektonisk skapelse kallas p\u00e5 ryska \u201dvezja\u201d (k\u00e5ta), men i Murmanskregionen \u00e4r \u201dtjum\u201d en mer spridd ben\u00e4mning p\u00e5 samernas sexkantiga mjuka hydda.<\/p>\n\n\n

\n
\"Renar
Renar med sibiriska sl\u00e4dar i Archangelsk oblast<\/a> (foto fr\u00e5n runt \u00e5r 1890 till 1900)<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4r levde samerna i det moskovitiska riket (senare det ryska riket) enligt de uppgifter som \u00e5terfinns i Lapponia: \u201dDessa m\u00e4nniskors boningar \u00e4r h\u00e5lor som kl\u00e4tts inv\u00e4ndigt med torra l\u00f6v, eller ih\u00e5liga tr\u00e4dstammar som br\u00e4nts ur eller murknat p\u00e5 naturlig v\u00e4g\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till samernas traditionella boningar kan vi notera att de alla vanligen hade tv\u00e5 d\u00f6rrar, en p\u00e5 hyddans framsida, och den andra baktill. Den fr\u00e4mre och st\u00f6rre d\u00f6rren var avsedd f\u00f6r det dagliga livet, via den passerade man in och ut ur hyddan. Den mindre d\u00f6rren baktill tj\u00e4nade s\u00e4rskilda syften, och genom den fick kvinnor inte passera.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rbudet f\u00f6r kvinnor f\u00f6rklarade man med att hyddans baksida ans\u00e5gs helig, d\u00e4r placerades vanligen avguden Tora, och d\u00e4r frambars offer. Samerna ans\u00e5g dessutom p\u00e5 den tiden att en kvinnas n\u00e4rvaro medf\u00f6rde otur i jakt. Via den mindre d\u00f6rren la man i hyddan in vilda djur som f\u00e5ngats vid jakt eller djur som d\u00f6dats, likas\u00e5 f\u00e5ngad fisk. Att b\u00e4ra in s\u00e5dant genom den st\u00f6rre ing\u00e5ngen ans\u00e5gs ogudaktigt.<\/p>\n\n\n\n

Inredningen av det samiska hemmet \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4l bekant f\u00f6r oss, som lever p\u00e5 2000-talet: \u201dI mitten av hyddan h\u00e5ller man hela tiden elden levande, med undantag f\u00f6r midnatt. F\u00f6r att undvika brand omges h\u00e4rden p\u00e5 alla sidor med stenar\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Bakom eldh\u00e4rden mitt emot ing\u00e5ngen \u00e4r en del av bostadsdelen avsk\u00e4rmad med hj\u00e4lp av tre st\u00f6ttor och bildar den f\u00f6rbjudna bakre h\u00f6rna som n\u00e4mndes ovan. D\u00e4r finns ocks\u00e5 den lilla d\u00f6rr genom vilka j\u00e4garna passerar, och den kallas \u201dposse\u201d. Den avsk\u00e4rmade h\u00f6rnan kallas \u201dlops\u201d.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 motsatta sidan \u00f6ppnar sig huvuding\u00e5ngen, eller \u201dox\u201d. Huvudd\u00f6rren vetter vanligen mot s\u00f6der, och den mindre (posse) \u00e5t norr. Boningens sidor kallas \u201ddoide\u201d. H\u00e4r placeras b\u00e4ddarna, husbondens med hustru och barn p\u00e5 ena sidan, och tj\u00e4nstefolket p\u00e5 den andra.<\/p>\n\n\n\n

Utrymmet mellan eldh\u00e4rden och ing\u00e5ngen disponerades av kvinnorna. I samband med barnaf\u00f6dsel placerades ocks\u00e5 f\u00f6derskans b\u00e4dd h\u00e4r. Hyddans golv t\u00e4cktes med kvistar av bj\u00f6rk f\u00f6r att det inte skulle bli fuktigt av regnet. Ovanp\u00e5 bj\u00f6rkriset lades renf\u00e4llar som man satt p\u00e5 och \u00e4ven sov p\u00e5.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Samisk boningsplats anno 1600-talet s\u00e5 som det beskrivs i texten Lapponia.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Dessutom fanns ett antal anordningar avsedda f\u00f6r att f\u00f6rvara f\u00f6rr\u00e5den av mat, huvudsakligen fisk, renk\u00f6tt och annat. F\u00f6rr\u00e5den kallades \u201dkitta\u201d. Samerna h\u00f6gg av toppen p\u00e5 ett tr\u00e4d och l\u00e4mnade bara stammen kvar till en h\u00f6jd om 3\u20133,5 meter \u00f6ver marken. P\u00e5 stammen f\u00e4ste man korsvis tv\u00e5 stockar och p\u00e5 stockarna placerades ett mindre f\u00f6rr\u00e5dshus, som t\u00e4cktes med st\u00f6rar och med en st\u00e4ngbar d\u00f6rr i golvet, som en lucka. M\u00e4nniskorna tog sig upp i f\u00f6rr\u00e5det i luften via en stege tillverkad av en enkel stock med djupa inhuggningar i st\u00e4ller f\u00f6r steg. Samerna fick ta till s\u00e5dana metoder att f\u00f6rvara sin f\u00f6da, d\u00e5 bj\u00f6rnar och j\u00e4rvar mycket uppskattar att f\u00e5 kalasa p\u00e5 k\u00f6tt och bara g\u00e5r och v\u00e4ntar p\u00e5 tillf\u00e4llet att plundra f\u00f6rr\u00e5den. F\u00f6r att djuren inte ska kunna kl\u00e4ttra upp l\u00e4ngs tr\u00e4dstammen smordes den med fett som g\u00f6r den mycket hal.<\/p>\n\n\n\n

Vad det g\u00e4ller moderna bost\u00e4der f\u00f6r denna nordliga ursprungsbefolkning i Murmanskregionen s\u00e5 skiljer de sig inte till det yttre fr\u00e5n andra hus. Vi bor alla i vanliga fem- eller niov\u00e5nings tegel- eller elementhus med alla bekv\u00e4mligheter. Men vem som helst av oss kan f\u00e5 se och l\u00e4ra oss om samernas boningar, vardagsliv och nationella s\u00e4rart. F\u00f6r det beh\u00f6ver vi bara resa till den ber\u00f6mda byn Lovozero, d\u00e4r majoriteten av samerna p\u00e5 Kolahalv\u00f6n bor samlade.<\/p>\n\n\n\n

Av Natalia Sidorova<\/strong>
Under arbetet med artikeln har jag anv\u00e4nt material och bilder ur antologin Zjivaja Arktika (Levande Arktis), nr 1\/2008.<\/em><\/p>\n

Categories<\/span>Ess\u00e4<\/a> Historia<\/a><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I Lapponia av Johannes Schefferus fr\u00e5n 1673 g\u00e5r att l\u00e4sa de f\u00f6rsta skildringarna av samernas hem och nomadiska livsstil.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2690,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[20,21],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/425"}],"collection":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=425"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/425\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2849,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/425\/revisions\/2849"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2690"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=425"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=425"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/barentsmagazine.com\/arkitektur\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=425"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}